En omfattande analys av hoten mot haven publicerades idag i Greenpeace-rapporten: 30×30: From Global Ocean Treaty to Protection at Sea. Rapporten innehåller också en politisk färdplan för hur världen, med hjälp av det nya globala havsavtalet, kan nå FN:s 30×30 mål och skydda 30 procent av världshaven till 2030.
– Väl skyddade havsreservat, som kan inrättas enligt havsavtalet, är en lösning på krisen för livet haven. Strikt skyddade områden, fria från mänsklig påverkan, skapar en säker tillflyktsort för det marina livet och hjälper även fiskbestånden utanför dessa att återhämta sig, säger Erika Bjureby, chef för Greenpeace i Sverige.
Det globala havsavtalet kommer att öppnas för underskrifter vid en ceremoni i FN:s generalförsamling den 20 september. Sverige var genom sitt ordförandeskap i EU centralt när det globala havsavtalet slutförhandlades i juni i år. På ett möte med regeringen den 11 september inför FN-mötet (UNGA 78) meddelade utrikesminister Tobias Billström att Sverige kommer att vara ett av de första länderna som skriver under havsavtalet.
– Det är oerhört mycket som riskerar att förloras om världen inte snabbt gör verklighet av ambitionen i havsavtalet och når 30×30-målet för havsskydd. Därför var det glädjande besked från utrikesministern att Sverige blir ett av de första länderna i kön för att skriva under det globala havsavtalet. Ännu viktigare än underskriften är dock att arbetet med att förbereda svensk lagstiftning för att kunna ratificera avtalet påbörjas omgående, säger Erika Bjureby.
Rapporten som publiceras i dag med ett förord av professor Callum Roberts, vars banbrytande modellering låg till grund för den ursprungliga 30×30 Blueprint for Ocean Protection, beskriver de kumulativa hoten mot haven och innehåller en ny global analys av fiskeverksamheten på internationellt vatten. Mellan 2018 och 2022 ökade den synliga fiskeaktiviteten där med 8,5 procent till nästan 8,5 miljoner timmar, och i de områden som identifierats som viktiga att skydda inom 30×30-målet ökade fisket med 22,5 procent.
Mer än tre fjärdedelar av den totala fiskeverksamheten på internationellt vatten sker med drivande långrevar. En destruktiv fiskemetod som orsakar stora mängder bifångster. Dessa trender visar att verkligheten för haven rör sig i motsatt riktning mot den skyddsambition som anges i det globala havsavtalet.
Rapporten beskriver också hur uppvärmningen av haven, försurning, föroreningar och det framväxande hotet om djuphavsgruvdrift sätter allt större press på havens ekosystem, vilket tydliggör hur brådskande det är med politiska åtgärder för att uppnå 30×30-målet.
– Överfiske och destruktiva fiskemetoder hotar havens ekosystem och i förlängningen planetens globala hälsa. För att ge det marina livet en chans måste minst 30 procent av världshaven skyddas i ett nätverk av skyddade områden senast 2030. Det internationella arbetet med att förbereda för stora skyddade områden måste därför rulla igång samtidigt som processen med att ratificera havsavtalet pågår, säger Erika Bjureby.
För närvarande är mindre än 1 procent av världshaven ordentligt skyddade och för att nå 30×30 målet måste cirka 11 miljoner kvadratkilometer av haven skyddas varje år, motsvarande omkring 25 gånger Sveriges yta.
Rapporten beskriver även de politiska steg och åtgärder som krävs för att inrätta dessa skyddade områden med hjälp av det globala havsavtalet. I rapporten rekommenderas speciellt att tre ekologiskt viktiga platser ska ingå i den första uppsättningen av havsskyddsområden – Emperor Seamounts i nordvästra Stilla havet, Sargassohavet i Atlanten och South Tasman Sea/Lord Howe Rise mellan Australien och Nya Zeeland.
Inför att det globala havsavtalet öppnar för underskrifter har Greenpeace i samarbete med Jane Fonda, Camila Cabello och Simon Pegg även producerat en vacker animerad kortfilm. Filmen följer tre havsvarelsers resa när de flyr från de hot som beskrivs i denna rapport för att hitta en fristad i havet.
Rapporten 30×30: From Global Ocean Treaty to Protection at Sea
Foto/video av hoten mot världshaven finns här
Greenpeace animerade kortfilm finns tillgänglig för nedladdning och publicering här
Kontaktpersoner:
Erika Bjureby, chef för Greenpeace i Sverige, 073 062 25 67
Ludvig Tillman, kommunikationsansvarig, 070-271 64 37
För frågor om kortfilmen, presskonferenser och annat som händer omkring FN:s generalförsamling i New York
Magali Rubino, global mediakoordinator för Greenpeace kampanj Protect the Oceans: [email protected] +33 7 78 41 78 78 (GMT+2)
Övrig information:
30×30: A Blueprint For Ocean Protection som publicerades 2019 och byggde på professor Callum Roberts modelleringar var resultatet av ett årslångt samarbete mellan ledande akademiker vid University of York, University of Oxford och Greenpeace. Forskarna delade upp de hav som klassas som ”internationella vatten” – som täcker nästan halva planeten – i 25 000 rutor på 100 km x 100 km och kartlade sedan fördelningen av 458 olika bevarandefunktioner, inklusive djurliv, livsmiljöer och viktiga oceanografiska funktioner, vilket genererade hundratals scenarier för hur ett världsomspännande nätverk av havsreservat, fria från skadlig mänsklig verksamhet, skulle kunna se ut.
Analysen av fisket i den nya rapporten genomfördes i samarbete med Global Fishing Watch och använder deras metod för att uppskatta fisketimmar med hjälp av AIS-data. Analysen visar att det skedde en ökning med 8,5 % (662 483 timmar) av de synliga fisketimmarna på internationellt vatten mellan 2018 (7 825 411 timmar) och 2022 (8 487 894 timmar). En större ökning av den synliga fiskeaktiviteten på 22,5 % noterades i de områden som rekommenderas för skydd enligt 30×30-målet.
Greenpeace har skapat en ny interaktiv karta som visar mänsklig påverkan på internationellt vatten tillsammans med de områden som rekommenderas för skydd och spårning av fördragets ratificeringsstatus för alla nationer. Data finns tillgängliga för journalister på begäran.
Det globala havsavtalet kommer att öppnas för underskrifter den 20 september 2023, under det årliga mötet mellan världens ledare i FN:s generalförsamling. Länder som undertecknar fördraget behöver inte genomgå en rättslig process i sin nationella lagstiftning, utan anger bara sin avsikt att i framtiden ratificera fördraget. Ratificering kräver inhemsk lagstiftning i varje enskilt land, och när 60 länder har ratificerat fördraget blir det rättsligt bindande.
