Vad vi behöver är inte en ökad matproduktion, utan en systemomställning av den befintliga jordbruks-och livsmedelssektorn.
Svenska politiker ger sig hän åt ren populism när de tillsammans med kollegor i resten av EU säger att vi måste producera mer mat och lätta på miljö- och klimatåtgärder för att ta oss ur livsmedelskrisen vi är i. Lantbruksminister Sätherberg säger sig vara villig att återinföra åkermark som ligger i träda, mark som öronmärkts för ekologiskt odling och för skydd av biodiversitet och torvmark som planerats att återvätas till våtmark till konventionell odling. Med andra ord: våra beslutsfattares sätt att lösa krisen vi är i är att bygga på och ge konstgjord andning till det system som försatt oss i situationen.
Vad det inte talas om är att den stora majoriteten av allt det spannmål och de baljväxter som produceras i världen går till foder. Skulle vi minska andelen som går till djur med bara åtta procent skulle vi neutralisera den förlust av spannmål vi erfar som konsekvens av Putins invasion av Ukraina.
Nu, när vi ser systemet kollapsa har vi en fantastisk möjlighet att bygga om det, skapa något som är långsiktigt hållbart, som främjar liv snarare än tillväxt och som faktiskt kan rädda oss från klimatkatastrof och förlorad biologisk mångfald och natur. Beslutsfattarnas val att istället lägga in ytterligare en växel på vår väg nedför stupet är så absurt att det saknas ord.
Det pratas om matbrist i Europa. Svält är ett faktum i många länder, nu inte minst i Nordafrika som är beroende av den uteblivna importen av spannmål från Ukraina. Men att prata matbrist i våra delar av världen är absurt, när mer än 75 procent av all odlingsmark i Sverige går till att odla foder till djur i köttindustrin. Globalt är den siffran mellan 75-80 procent. Det är ett extremt resursslöseri, eftersom vi endast får ut runt tio procent av de kalorierna vi matade djuret med när vi själva sedan äter djuret. 90 procent av kalorierna går förlorade genom djurets tillväxt och egna förbränning. Skulle vi istället själva direkt äta allt det vi odlade skulle vi öka mängden tillgängliga kalorier för konsumtion med 70 procent. Detta skulle kunna innebära ett slut på den globala svält vi ser idag. Anledningarna till att maten kostar mer nu beror till stor del på finansiella spekulationer som bara lett till att de rika (ägare av de storskaliga jordbruks- och livsmedelsföretagen) blivit rika och de fattiga hungrigare.
Att ständigt hänvisa till kriget som orsak till problemen i jordbruket och i livsmedelssektorn är alltså en manipulation. Redan innan kriget spåddes svenska jordbruket miljardtapp, på grund av ökade kostnader på insatsmedel och ett mer instabilt klimat. Regeringens många uttalanden om vikten av att Sverige står på egna ben med sin livsmedelssäkerhet talar emot sig själv när man samtidigt går med på att trappa ner klimatåtgärder. Det finns ingen långsiktighet i det.
Så vad ska vi då mata våra djur med? I ett regenerativt jordbruk är alla djuren en integrerad del av jordbruket. Där betar korna det deras kroppar är skapta för att äta: grovfoder, såsom gräs, klöver, örter och blad. På sommaren betar de ute, på vintern äter de sommarens hö. Djur som grisar och höns bidrar med gödsel och är bra på att ta upp näring från våra rester och spill från odlingarna. Men det säger sig självt att vi inte kommer kunna hålla samma mängd köttdjur i framtiden, eller i ett regenerativt jordbruk. Det är helt i sin ordning, då vi för att kunna hålla uppsatta klimatmål i vår del av världen måste minska vår köttkonsumtion med 70 procet fram till 2030. Detta i en verklighet där 75 procent av utsläppen från maten kommer från kött och mjölk, samtidigt som animalierna bara står för ca 35 procent av kaloriintaget.
Ett argument som ofta kommer upp när man pratar om andelen åkermark som går till odling av djurfoder är att stor del av detta är vall, där annat ändå inte kan odlas. Det stämmer till viss del, även om en hel del av vall åkrarna även skulle kunnas användas för odling av exempelvis baljväxter.
Vi måste våga se verkligheten för vad den är, göra slut med nuvarande system och tillsammans skapa ett nytt. Det gör vi bland annat genom att:
- Sveriges regering och EU omedelbart och drastiskt drar ner på andelen spannmål och baljväxter som går till djurfoder för att på sikt helt fasa ut denna typ av foder
- Sveriges regering och EU inrättar ett omedelbart moratorium för nya industrigårdar såväl som expandering av befintliga, då dessa är kraftigt beroende av kraftfoder som insatsmedel
- EU:s krismedel bör användas för att hjälpa jordbrukare att övergå från den nuvarande ohållbara produktionsmodellen till en regenerativ och långsiktigt hållbar
- EU behöver sätta upp mål för en minskning av köttproduktionen med 70 procent till 2030 och 80 procent till 2050
- Sverige och EU måste införa finansiella system för att stötta bönder i en omställning från storskaliga monokulturer och stora besättningar av djur till småskalig djurhållning som hålls på naturbete och med mångfald i odlingen
