Våra världshav är nära kollaps. Överfiske, föroreningar, övergödning, oljeborrning, och ökande fartygstrafik påverkar allt större delar av havens ekosystem. Mer än 90 procent av de kommersiella fiskbestånden är idag maximalt utnyttjade, överfiskade eller redan kollapsade. Övergödning leder utbredning av döda zoner, föroreningar och utsläpp från oljeborrning och annan industriell verksamhet förgiftar havets livsmiljöer. Till detta kommer den globalt ökande temperaturen och de stigande halterna av koldioxid som försurar haven.
Vi har alltid behövt haven, men nu behöver haven oss
Haven är och har alltid varit centrala för vår överlevnad. De inte bara livnär en stor del av jordens befolkning, de skapar hälften av det syre vi andas och spelar en livsviktig roll i det globala klimatsystemet. Våra världshav tar upp 25 procent av våra koldioxidutsläpp och har fångat upp 90 procent av den värmeökning som de mänskliga koldioxidutsläppen har skapat.
Men havens förmåga att ge planeten liv minskar. Trots de överväldigande vetenskapliga bevisen för hur viktigt det är att snabbt få skyddade områden så går det politiska arbetet alldeles för långsamt. Enligt FNs mål för biologisk mångfald, de så kallade Aichi-målen, skulle 10% av haven utanför nationell jurisdiktion vara skyddade till 2020. Ändå är idag bara 1% av dessa under någon typ av skydd.
Men det finns fortfarande hopp för våra hav
Vi behöver ett starkt globalt nätverk av havsområden skyddade från destruktiv mänsklig aktivitet. Och detta kan faktiskt bli verklighet. 7-18 mars träffas representanter från världens länder i New York för att förhandla fram ett avtal för hur vi ska skydda våra hav. Resultatet av detta möte är helt avgörande för havens framtid, och därmed för planeten och alla vi som lever på den. I vanliga fall är representanter från civilsamhället välkomna att sitta med som åhörare i förhandlingarna. Under denna mötesrunda är vi emellertid helt utestängda, på grund av rådande COVID-läge. Vi förstår vikten av att vidta försiktighetsåtgärder i denna svåra situation, men att helt stänga dörren till de människor och organisationer utan vilka dessa förhandlingar mest troligt aldrig ens skulle existerat är oroväckande. Civilsamhällets närvaro är oerhört viktigt för att sätta press på mötesdeltagarna, för att representera världsbefolkningen och för att påminna om vad som står på spel. Vi arbetar med att pressa svenska regeringen och EU att få FN att mjuka upp restriktionerna så att civilsamhället kan delta på mötet iallafall via videolänk.
Forskningen är tydlig:
Våra hav står inför ekologisk kollaps och enda sättet att säkerställa att de återkommer i balans är att införa ett starkt skydd av minst 30 procent av världshaven senast 2030. Detta är en fråga som engagerar människor över hela världen. Globalt har fem miljoner skrivit under Greenpeaces insamling för ett starkt havsavtal, varav 64 000 personer bara i Sverige. Förra veckan lämnade vi över dessa till representanter för Utrikesdepartementet och passade även på att förmedla vikten av att FN-mötet resulterar i ett starkt globalt havsavtal.
Sverige har anslutit sig till att 30 procent av haven behöver skyddas till 2030
Under 2020 stod Greenpeaces volontärer varje onsdagsmorgon under 8 månaders tid utanför Utrikesdepartementet för att informera utrikesminister Ann Linde om vikten av att Sverige håller en stark och tydlig position i förhandlingarna, bland annat genom att driva Global Oceans Alliance mål om att skydda 30 procent av haven till 2030. Under slutskedet av vår uppvaktningsperiod tillkännagav Ann Linde att Sverige ansluter sig till målet. Det var naturligtvis ett mycket glädjande besked, men ett tillräckligt skydd av havet kräver mer än så.
Nu när FN-förhandlingarna upptas igen efter två år av pandemi behöver vi veta med säkerhet att Sverige aktivt driver FN-förhandlingarna i rätt riktning. Vad som behövs för att säkerställa att vi rör oss i rätt riktning efter förhandlingarna i New York i mars är mer än vackra ord på ett papper. Världens ledare behöver besluta om att inrätta ett nytt FN-organ som fungerar som ett “Parisavtal för havet”: ett organ med mandat att etablera och upprätthålla marina reservat på internationellt vatten.
Tiden för havet håller på att rinna ut, men ett starkt globalt havsavtal kan fortfarande rädda det.