Jordbruket och klimatet

Kor är inte klimatneutrala. Växter tar upp koldioxid genom fotosyntesen, omvandlar den till kolhydrater, fett och proteiner. Växten binder in en viss del i marken och använder en viss del till den egna tillväxten. När växten dör förmultnar den och släpper ut en del av den koldioxid som den tagit upp. Om en ko eller annan idisslare istället äter växten, skapas metan i kons matsmältning, som den rapar ut. Denna metan tillförs alltså additionellt till atmosfären. Man kan säga att kon växthusgasdopar växten den äter. Eftersom metan bara finns i atmosfären i ungefär ett decennium ökar inte metanhalten om vi håller ett konstant antal kor. Men eftersom antalet kor globalt sett ökat lavinartat de senaste 50 åren har även metanutsläppen gjort det. I och med att vi nu står mitt uppe i en klimatkris måste vi hitta sätt att kyla ned klimatet, genom att snabbt minska utsläppen av de kortlivade och kraftiga växthusgaserna som metan och lustgas, får vi lite mer tid att fasa ut fossila bränslen vilka står för majoriteten av koldioxidutsläppen. Minskar vi på alla antropogena utsläpp av metan har vi faktiskt fortfarande en chans att nå Parisavtalets 1,5 graders mål.

Vi skyller inte på korna, utan på ett trasigt matsystem som för länge sedan slutat tjäna sin roll. Vi menar att det behövs ett mindre antal kor som håller naturbetesängar öppna, bidrar till mer kolinbindning i jorden, ökad biologisk mångfald och dessutom ger fint gödsel för våra grödor. På så sätt är korna toppen. Problemet är att vi idag har ett helt ohållbart och ineffektivt jordbrukssystem och livsmedelsproduktion, med för många djur som istället för att bidra till den biologiska mångfalden utarmar den, bidrar till föroreningar, vattenbrist och klimatförändringar. Dessutom innebär dagens system ett extremt lidande för väldigt många av djuren i produktionen.

Det stämmer, men idag har vi en dubbel utsläppare: för många kor och konstgödsel. I och med det uppdelade jordbruket står korna och bajsar i en del av landet, medan majoriteten av grönsaksodlingen sker i en annan del av landet. resultatet är en massa kogödsel som ligger och läcker ut till närliggande vattendrag och en tillförsel av kemiska näringsämnen som även de bidrar till förgiftning, övergödning av naturen och klimatförändringarna. Vi behöver färre kor och ett förbud mot konstgödsel.

Sverige har färre kor nu än vi haft på många decennier. Det beror på att vi importerar 50 procent av det köttet och 30 procent mejeriprodukterna som vi konsumerar i Sverige. Men vi behöver knappast fler kor. De kor vi behöver är de som är på grönbete på naturbetesmarker större delen av (om inte hela) året. Idag går endas 2 procent av korna på naturbetesmarker och eftersom varken tjurar, kalvar eller lakterande/havande kvigor får gå ute är det i slutändan en ganska liten miljövinst med naturbetande kossor, utifrån dagens situation.

Det gör vi verkligen inte, vi på lantbrukarnas sida i omställningen mot ett hållbart matsystem. Våra bönder utför en helt livsviktig och samhällsbärande uppgift. Men med dagens förutsättningar har dock många, framför allt de som driver småskaliga gårdar, fått det svårt att få ekonomin att gå ihop. Allt färre unga väljer idag att bli bönder, vilket bidrar till avfolkningen av landsbygden och nedmontering av infrastrukturen, vilket leder till en negativ spiral. Snarare än att betraktas som vilken industri som helst måste lantbruket erbjudas rättvisa ersättningar för de miljötjänster de utför och få ordentligt betalt för sina varor, självklart även stöd för att ställa om till ett framtidssäkert, natur- och klimatkompatibelt jordbruk.

Det är något man ofta hör svenska politiker och företag stoltsera med. Man kan ju börja med att fråga sig vad det innebär. Innebär det att djuren i den svenska djurindustrin mår bra, får sina behov tillgodosedda och får leva ett fullvärdigt liv? Knappast. Dessutom är detta en av många svåravlidade myter kring Sveriges förträfflighet på natur- och djurfronten. Studier visar att Sverige ligger efter på listan av världens länder när det kommer till djurvälfärd.

Nej, men vi måste ha ett systemtänk där vi inte exkluderar vissa delar och bara fokuserar på andra. Utsläppen från fossila bränslen måste ner, och det måste ske fort. Men även om vi skulle sluta släppa ut koldioxid idag skulle jordens medeltemperaturen öka med minst 0,5 grader, eftersom koldioxid stannar i atmosfären under en så lång tid. Så för att sänka temperaturen på kort sikt behöver vi minska utsläppen av metan, som ju bara finns kvar i atmosfären i ca tio år. Vi behöver även få ner alla utsläpp av lustgas, eftersom det är en så stark växthusgas som precis som koldioxid är kvar länge i atmosfären.

Flertalet studier visar att vi kan klara matproduktionen för världens befolkning med en kombination av en omlagd kost för vissa av oss, färre boskap globalt sett, regenerativa jordbruksmetoder och en utfasning av konstgödsel och bekämpningsmedel. Faktum är att det skulle skapa en säkrare livsmedelsproduktionen, då vi skulle skapa mer resilienta och robusta system som är mer motståndskraftiga för utmaningar såsom torka, översvämningar, sjukdomar och skadedjur. Alla problem vi redan kämpar med idag, men som beräknas öka stort de kommande åren.

Ja, men de utsläpp av lustgas och koldioxid vi blir av med i processen genererar ändå en nettovinst för klimatet. Många av de torrlagda torvmarkerna står idag dessutom oanvända. De torvmarker som faktiskt används läcker även de stora mängder lustgas och koldioxid. Istället för att hålla våtmarker utdikade borde vi odla på den mark som idag ofta förstörs genom asfaltering och bebyggelse, detta bör inte ske på våra bästa odlingsmarker.