Det har världens länder kommit överens om vid COP26

Förhoppningen var att COP 26 i Glasgow skulle minska gapet till 1,5 gradersmålet, vilket inte hände. Men avtalet skickar åtminstone en viktig signal om att kolets tid är förbi. För första gången någonsin omnämns kolkraft och subventioner för fossila bränslen i överenskommelsen, det är ett genombrott.

Världens länder uppmanas att redan nästa år komma tillbaka med nya uppdaterade och skärpta klimatplaner vid COP27 i Egypten. Det betyder att länderna inte kan slappna av med nuvarande löften utan omedelbart måste öka takten.

Det har pratats massor om att uppfylla det tio år gamla löftet om klimatfinansiering om 100 miljarder dollar per år från rikare länder till mindre utvecklade länder. Men det som utlovats är hittills alldeles för vagt för att med säkerhet kunna säga att det nya målet kommer att levereras. Vi måste säkerställa att 100 miljarder dollar årligen förs över från de rika länderna till mindre utvecklade länder, så att de kan hantera klimatförändringarna, utveckla gröna energisystem och ställa om från fossila bränslen.

Ytterligare pengar bör avsättas för skadestånd till de länder som redan idag drabbas av klimatkrisen. Några nya pengar till utvecklingsländernas klimatanpassning, hantering av skador och förluster tillkännagavs dock inte och många bedömare menar att det som hittills utlovats inte kommer räcka. 

Här är några av de olika initiativ och avtal mellan grupper av länder som tillkännagavs under COP26:

• USA och Kina har kommit överens om att samarbeta för att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5C.
  Det är välkomna nyheter att världens två största utsläppare vill samarbeta för att minska utsläppen, och det är hög tid att återupprätta relationen mellan länderna i denna avgörande fråga. Klimatkrisen kan bara att lösas om både USA och Kina arbetar för att få ner utsläppen i linje med en 1,5C-gradersmålet. Det är nu viktigt att all samhällsplanering också utgår från att nå det målet och inte stannar vid löften på ett papper.

• Mer än 100 världsledare lovade att stoppa avskogningen till 2030, inklusive Brasilien, där största delen av Amazonas regnskog finns. Avtalet går dock inte tillräckligt långt och innehåller farliga brister.
  Det finns en anledning till att Brasiliens president Bolsonaro kände sig bekväm med att skriva under. Avtalet tillåter i praktiken ytterligare ett decennium av skogsförstörelse och är inte heller bindande. Klimatet och naturen har inte råd med en sådan överenskommelse. Ekosystemen kommer fortsätta att förstöras, snarare än ges möjlighet till återhämtning och restaurering tills vi sätter stopp för utbredningen av industriellt jordbruk och kraftigt minskar konsumtionen av kött och mejeriprodukter.
  Avtalet omfattar bara en bråkdel av vad som krävs för att skydda skog och natur globalt. Fokus saknas också på artutrotningen som sker när skogar kalhuggs och återplanteras som monokulturer som på våra breddgrader.

• USA och EU slöt ett globalt partnerskap för att minska utsläppen av växthusgasen metan med 30 procent till 2030. Att minska mängden metan i atmosfären är ett av de mest effektiva sätten att snabbt minska den globala uppvärmningen.
  Initiativet är en bra start men ambitionen är fortfarande alldeles för låg. Metan är en mycket potent växthusgas, som har 28 gånger så stor uppvärmningspotential som koldioxid. Om vi drastiskt minskar produktionen och användningen av fossila bränslen skulle vi minska utsläppen av metan och koldioxid på samma gång och därmed ha en mycket bättre chans att nå 1,5 gradersmålet. Regeringar ger de stora jordbruksföretagen fritt fram att fortsätta med klimat- och miljöskadlig verksamhet så länge som man undviker att sätta ett mål för minskad köttproduktion. Hur man än ser på saken kvarstår behovet att eliminera produktionen och konsumtionen av fossila bränslen och samtidigt fasa ut industriella kött- och mejeriprodukter så snart som möjligt. Överenskommelsen missar därmed de åtgärder som verkligen krävs.
  
• Över 20 länder och finansinstitutioner enades under COP26 om att avsluta all direkt statlig finansiering till fossila bränslen i energisektorn till slutet av 2022. Allt stöd ska istället gå till ren energi – ett betydande steg mot slutet av fossileran – Särskilt med tanke på omfattningen av dagens finansiering av fossila bränslen och det faktum att USA stödjer avtalet. “Att upphöra med fossila bränslen är avgörande för att tackla klimatkrisen. Detta tillkännagivande är ett steg i rätt riktning men måste skalas upp med fler regeringar och offentliga finansinstitutioner” säger Tasneem Essop, generalsekreterare för Climate Action Network International i en kommentar. För att bli verkligt effektivt måste Australien, Kanada, Japan, Korea, Tyskland och Italien ansluta sig. Det krävs bindande nationella åtaganden att omedelbart upphöra med alla nya fossilprojekt, oavsett om det sker via utebliven utländsk finansiering eller inhemska tillstånd.

• Världens första globala allians (BOGA) som förbinder länder att fastställa ett slutdatum för olje- och gasanvändningen – och stoppa beviljandet av nya licenser – lanserades av Danmark och Costa Rica. Sverige är ett av tio länder som har ställt sig bakom initiativet. Det är avgörande att fasa ut alla fossila bränslen inklusive olja och gas. BOGA-initiativet är ett välkommet och nödvändigt första steg men det krävs mycket mer för att undvika katastrofala klimatförändringar. För att detta initiativ ska bli effektivt måste många fler länder ansluta sig och göra tydliga nationella åtaganden för att omedelbart stoppa tillstånd till nya projekt för utvinning och produktion av fossila bränslen.

• Indien som är världens fjärde största utsläppare av koldioxid har för första gången lovat att minska sina utsläpp till nettonoll till 2070.
  Att Indien höjer målet för förnybar energi, vill minska sitt kolberoende och nå nettonollutsläpp till 2070 är trots det sena datumet goda nyheter. Indien bör aktivt sträva efter att nå nollutsläpp långt före 2070. Planen måste också säkerställa att nettonollmålet inte missbrukas och blir till en greenwashing-taktik. Det som krävs är ett tydligt stoppdatum för användningen av fossila bränslen. Samtidigt var Indien ett av de länder som i slutändan urvattnade texten om att “fasa ut” kol så att det tillslut hamnade i att kolkraft ska “fasa ned”. Vilket skämde ut landets förhandlare i slutförhandlingarna.

• Mer än 40 länder samt några banker har åtagit sig att fasa ut kol – men världens största användare, som exempelvis Kina och USA skrev inte under avtalet. För de rikare länderna är slutdatumet satt till 2030 (eller snart därefter), för övriga 2040 (eller snart därefter). Mest anmärkningsvärt med åtagandet är att länder som Vietnam, Egypten och Ukraina har skrivit under givet vilken roll kol spelar i deras ekonomier. Ännu ett tydligt bevis på att tiden för kol är ute. Utan USA, Australien, China och Indien finns det dock en risk att slutet drar ut för länge på tiden. Tidsramen innehåller också en kryphål vilket innebär att exempelvis Tyskland med ett kolutfasningsdatum 2038 kände att det var möjligt att skriva under. Men trots det ett steg framåt.

• Uttalanden och löften kring övergången till en utsläppsfri transportsektor var helt otillräckliga för att möta Parisavtalets 1,5-gradersmål.
  Transportsektorn är en av de största utsläppskällorna till växthusgasutsläpp. Det är därför djupt oroande att länder som USA, Tyskland, Kina och Japan, och fordonstillverkare som VW, Toyota, och Hyundai inte kunde skriva under på en omställning av transportsektorn till elektrifiering snabbt nog.
  Den överenskommelse som ligger på bordet handlar om att alla nyproducerade fordon på global nivå måste vara elektriska år 2040 och i ledande marknader 2035. För att nå 1,5-gradersmålet måste dock omställningen gå betydligt snabbare än så och även inkludera strategier för att minska mängden transporter.
  
• En ny allians för mer “hållbart” flyg ledd av Storbritannien skrevs under av en tiondel av FN-länderna. Koalitionen ska verka för ett globalt mål för att minska flygets utsläpp till nivåer som är förenliga med Parisavtalet till 2050. Men samtidigt konstateras i alliansen att flygandet väntas öka kraftigt de kommande 30 åren – och några åtgärder för att bromsa tillväxten nämns inte. De 20 länder som skrivit under alliansen lovar bland annat att satsa på innovationer som ska minska eller ta bort utsläppen från flygen och stötta utveckling och produktion av ”hållbara flygbränslen”. Men det här tillkännagivandet är fullt av bedrägerier som klimatkompensation och falska lösningar om så kallade ”hållbara flygbränslen” och överdriven tilltro till  framtida flygplansdesign. Men det saknar den enda sak som behövs för att uppnå målet att begränsa temperaturökningen till 1,5 C – vilket är konkreta åtgärder för att prioritera gröna resor och minska flygresor. Politiker och länder bör förbjuda kortdistansflygningar där det redan finns ett lönsamt alternativ, och investera i järnväg för att skapa ett transportsystem som är bra för planeten samtidigt som det är prisvärt och tillgängligt för alla. Att enbart fokusera på innovation och att byta ut flygbränslen gör inte att vi når målen. Många av de tänkta alternativa bränslena kan dessutom förvärra den andra strora krisen, artkrisen.

Anledningen till att vi trots allt ser en del framsteg är att unga människor, urfolksledare, aktivister och de länder som drabbas hårdast av klimatkrisen tvingade fram en del eftergifter. Utan deras oförtröttliga arbete skulle klimatförhandlingarna inte rört sig framåt. Världens länder kan och måste agera på klimatkrisen, vi har inte tid eller råd att vänta på att andra ska göra mer, tillsammans måste vi fortsätta sätta tryck på våra politiker och de som bromsar utvecklingen på hemmaplan. Alla måste vi göra allt vi kan redan nu. I grund och botten handlar det om vår moraliska plikt att inte lämna över en katastrofal situation till våra barn och framtida generationer

Att resultatet är helt otillräckligt för att med någorlunda säkerhet nå 1.5-gradersmålet är inte ett skäl att känna hopplöshet, men det kräver att Sverige ökar takten i vårt klimatarbete. Desto längre vi väntar desto mer kommer det kosta i form av liv, förlorade ekosystem och ekonomiska skador på samhället. Vi har allt att vinna på att öka takten i omställningen.