Efter vår debattartikel om Sveriges fulaste kalhygge i Svenska Dagbladet, skrev entreprenören Olof Stenhammar en kritisk debattartikel om vår text i Dagens Industri. Stenhammar anklagar Greenpeace för att fara med osanning, men målar själv upp en felaktig bild av skogsbruket. Det moderna skogsbruket går ut på att kalhugga vår skog utifrån kortsiktiga vinstintressen – utan hänsyn till naturen, klimatet, friluftslivet eller samers rättigheter. Det skriver vi i en replik.

Stenhammar framställer sig gärna som en man av folket genom att klumpa ihop sig med 300 000 privata skogsägare. Det är dock inte alla skogsägare som är ekonomiskt oberoende likt Stenhammar. Det är inte heller så att det bara är privata skogsägare som äger svenska skogar. De äger drygt hälften. Resten ägs av några få skogsbolag och staten – och det är där som den stora förändringen måste ske enligt Greenpeace.

Dessutom gör Stenhammar privata skogsägare en otjänst genom att försvara det nuvarande skogsbruket, som går ut på att kalavverka mer skog än naturen klarar av. Privata skogsägare hamnar i kläm med nuvarande system. De som exempelvis vill skydda ekosystem som det kan ha tagit hundratals år att skapa, ges små möjligheter till ersättning. De tvingas anlita stora skogsbolag och kalavverka skogen, medan de stora jättarna tar en ansenlig del av kakan själva. Privata skogsägare erbjuds inte heller realistiska möjligheter att avverka skogen på något annat sätt än genom att kalavverka den, då 97 procent av all avverkad skog just kalavverkas.

Vissa av Stenhammars argument känns ovärdigt känslobaserade och fördomsfulla, men förtjänar likväl att bemötas. Han är mån om att måla upp mig som någon som aldrig besöker skogen, utan studerar den ”från någon förortsbalkong”. För Stenhammars information är jag uppväxt på den östgötska landsbygden, inte långt från där Stenhammar själv växte upp. I dag bor jag nära naturreservat i de sörmländska skogarna. Däremellan har jag bott med urfolk i Amazonas regnskog, under min doktorsavhandling i politisk ekologi.

Det jag såg under min tid i Amazonas liknar det som pågår i våra svenska skogar. Urfolks rättigheter respekteras inte, oersättliga ekosystem förstörs och skogsindustrins kortsiktiga vinstintressen prioriteras över allt annat.

Vill du läsa hela debattartikeln? Du hittar den här.