Arga lastbilschaufförer och en sparvuggla i kartong. Finska gummistövlar och soppa på termos. Och så ett postapokalyptiskt hotell med Fight Club-vibbar. Följ med klimataktivisten och skeppsbyggaren Lev Litvinov under 4 dygn som aktivist i Finland.
Första dygnet – en uggla i bakluckan och ett märkligt vandrarhem i Haparanda
Efter att allt packats in i skåpbilen i Stockholm tidigt på morgonen påbörjas tolvtimmarskörningen norrut. Slutmålet är att blockera Metsä Groups nya och massiva pappersmassafabrik i Kemi, Finland. Den nya massafabriken ökar den redan destruktiva och ohållbara skogsavverkningen. En av dessa miljoner kubikmeter virke som kommer till fabriken årligen beräknas komma från svenska skogar; motsvarande ytor som är större än Luleå, Skellefteå och Haparanda tillsammans.
Med sig har aktivisterna delarna av en gigantisk sparvuggla, byggd på Brännö i återvunnen pappkartong. Den representerar de arter som är utrotningshotade på grund av det ohållbara skogsbruket.
– Soluppgång i Tierp och solnedgång i Skellefteå. Genom bilfönstret skiftade säsongerna framför våra ögon, från färggranna trädkronor, genom frostiga landskap med kala grenar upp till ordentliga snötäcken och minusgrader, berättar Lev.
Framme i Haparanda, där de ska stanna över natten, möts de av ett myller av glada aktivister från hela Norden, klättrare, kampanjarbetare och ett tyskt filmteam. Och ett väldigt speciellt boende.
– Vandrarhemmet vi bodde på var närmast postapokalyptiskt, med trasigt värmesystem, en kall bastu som luktade mögel och varmvatten som knappt funkade. Det kändes lite som huset i Fight Club, man kunde nästan se Brad Pitt stå i morgonrock och koka tvål i källaren, berättar Lev.
Andra dygnet – finska gummistövlar och 150 portioner mat i taskigt kök
Morgonen därpå sätter de olika grupperna igång med att arbeta på sina delar. Uggleteamet stånkar och svär över hur de ska få upp den gigantiska uvens huvud på plats och rälsteamet har problem med att få till dimensionerna på de formsvetsade rälslåsen. Levs team övar på att snabbt få ner trefötterna, den slags ställning byggd på tre långa rör som klätteraktivister ofta sitter i under aktioner, från skåpbilstaket och snabbt installera dem på plats.
– Jag provade under tiden hur många lager kläder som gick att trycka in i våra overaller och upptäckte hur extremt varma finska militärgummistövlar kunde vara, berättar Lev.
Medan allt detta pågår behöver matlagningsteamet lösa 100-150 portioner mat tre gånger om dagen i ett litet kök på tre halvfungerande plattor och proppar som går stup i kvarten.
Tredje dygnet – dags för aktion!
Klockan har precis passerat 04 när aktivisterna kommer fram till massafabriken och metodiskt börjar lasta av grejerna. Det tar inte mer än ett par minuter innan stativen är uppe och järnvägen är låst. En stund senare har några av klättrarna tagit sig upp på kranen.
Själv hänger Lev snart uppe i en av trefötterna, med utsikt över ugglan som byggs ihop i den frostiga gryningen. Jubel utbryter då huvudet faller på plats. Sedan är det bara att vänta – blockaden är tänkt att vara i 24 timmar. För att hålla sig varm får Lev se till att röra på sig mycket i ställningen.
Polisen kommer ganska snabbt och börjar spärra av vägen en bit ner från anläggningen. Sedan dyker de första piketbilarna upp. Efter det börjar media trilla in – i stort sett alla finska TV-kanaler plus SVT. Det tyska filmteamet intervjuar och filmar för fullt. Levs foto hamnar på tyska Greenpeace instagramkanal.
– Då och då kom det fram någon arg finsk lastbilschaffis som stod och drog någon hejdundrande svordomsramsa på finska. Någon kom och skrek ”Greta Thunberg fucking bitch”, berättar Lev.
Drönare flyger omkring och aktivisterna turas om att vila inuti ugglan. Till lunch levererar köksteamet varm soppa i termosar. Poliserna går under tiden omkring och verkar ganska obrydda. Efter tio timmar är det Levs tur att ta en paus i den lägenhet som hyrts för att aktivister ska kunna värma sig. Han går och lägger sig några minuter.
– Jag väcks av att jag får höra att aktionen är över och alla förutom oss i lägenheten har häktats. Vilken sjuk tur vi haft! Och vilken fart den finska polisen måste ha haft när de arresterade alla, säger han.
Fjärde dygnet – återföreningen, tårarna och brasan
Morgon därpå sticker de iväg för att hämta de andra aktivisterna på de olika häkten där de har placerats under gårdagen. Först när alla är släppta och samlade igen åker de tillbaka till Haparanda för debriefen – en slags möte efter en aktion där alla inblandade kan lufta sina tankar och känslor.
– Det var kaffe, bakelser och tårar när alla återförenades. Jag har själv suttit häktad för aktioner tidigare, det är en ganska psykiskt påfrestande situation att sitta inlåst i ett litet rum med en gummimadrass och inte veta när man får komma ut.
Många hyllningar och applåder senare sitter deltagarna framför en brasa och filosoferar framåt småtimmarna.
– Jag tror att vi alla kände en stolthet över att det gått så bra, att vi lyckats nå fram med vårt budskap. Det är en terapeutisk känsla som en lyckad aktion ger – balsam för en klimatångestfylld själ, avslutar Lev.
Intervju: Tilda Björk Text: Johanna Larsson
Det första steget mot att bli Greenpeace-aktivist är att gå vår heldags träning Introduktion till civil olydnad. I den träningen får du lära dig mer om fredlig civil olydnad och hur Greenpeace använder det. Skriv upp dig här!