Idag träffas politiska beslutsfattare vad gäller klimat- och miljöfrågor i Uppsala. Som en del av Sveriges EU-ordförandeskap har miljöministrar och naturvårdsdirektörer från unionen bjudits in till ett informellt möte med tillhörande middag på Uppsala slott. Vi är där för att bemöta skogslobbyns propagandamaskin.
Sverige håller till vardags sina EU-möten i Arlandastad i en expo-hall där EU-ledare och funktionärer har sällskap av skogsindustriernas propagandamaskin. Skogsindustrin har nämligen fått ensamrätt att tapetsera området med sina myter om att Sverige har världens mest hållbara skogsbruk och påstådd klimatnytta med fortsatta kalhyggen. Det faktum att det mesta industrin producerar går upp i rök och blir till koldioxid i atmosfären på ett par år lyser med sin frånvaro. Att Sverige tillåter större kalhyggen än alla länder utanför Norden och att just det intensiva skogsbruket är den största orsaken till att arter rödlistas lämnar besökarna området ovetandes om.
Sveriges regeringar har en lång tradition av att låta skogsindustrin diktera villkoren för miljöpolitiken i EU. I missriktad omsorg för den svenska skogsindustrins kortsiktiga intressen, har en lång lista på beslut där vi försvagar EU:s artskyddsarbete växt fram.
I taxonomiförhandlingarna kopierade den dåvarande svenska regeringen mer eller mindre skogsindustrins ståndpunkt, för att befria taxonomin för förbättring av skogsbruket, citat: ”Förbättrad skogsvård” borde ersättas med ”befintlig skogsvård” (vår översättning).
I samtalen kring EU:s föreslagna skogsstrategi argumenterade den tidigare regeringen för att låta medlemsländerna göra som de vill. Den dåvarnade regeringen hävdade vidare att kraven på större kolsänkor skulle påverka Sverige oproportionerligt och att det vetenskapliga stödet kring kolsänkor är ”otydligt” i förhållande till minskade fossila utsläpp.
Ett fåtal nya domstolsavgöranden gav skogsstyrelsen ny vägledning, vilket innebär att skogsägare måste ta mer hänsyn till skyddade arter. Den tidigare regeringen kommunicerade då att de kommer att ändra artskyddslagen efter kritik från skogsindustrierna.
Listan fortsätter att växa, även under Sveriges ordförandeskap. Den nuvarande regeringens svar på det föreslaget att EU ska lagra mer kol i skog och mark gick på samma linje där de motsatte sig ökad kolinlagring och firade detta med att de “röstar för att skydda skogsbruket”.
Att regeringen skyddar just “skogsbruket” och inte “skogen” är talande för hur Sverige prioriterar mellan näringslivsintressen och miljö.
Sverige motsatte sig till och med helt att EU ens skulle ha en lag om att restaurera natur. Sverige skämmer ut sig i EU som ordförandeland genom att vara industrins förlängda arm snarare än att vara den neutrala part som ska leda förhandlingar framåt. När Sverige gick med i EU fanns en rörande enighet om att Sverige skulle bli en positiv kraft för miljön, inte den bromskloss för naturvård vi nu förvandlats till.
Därför demonstrerar vi ikväll framför Uppsala slott. Miljöministrarna ska veta att undersökning på undersökning visar att svenskar vill ha höga miljökrav i EU-inte grönmålning av naturskövling.
Carl Schlyter, kampanjledare, Greenpeace
