Goda nyheter kommer i tre, finns de som säger. Det stämmer kanske, såvida du inte är Equinor, OMV eller Teck Resources – tre fossilbolag som nyligen hade riktigt dåliga dagar på kontoret. Men varför är detta goda nyheter? Jo, därför att vad som är dåligt för oljebolag tenderar att vara bra för klimatet.
OMV misslyckas med oljeletandet i Nya Zeeeland
Förra veckan nåddes vi av nyheten att det österrikiska bolaget OMV:s senaste oljekälla i havet utanför Nya Zeeland har torkat ut. Det är ett välkommet bakslag för oljeindustrin där. 2018 tog Nya Zeeland det radikala, eller högst rimliga, beslutet att förbjuda all ny exploatering efter olja i haven utanför landet. Det hindrade inte OMV från att gå vidare med sina planer att leta efter olja där de redan hade licenser i området. Efter att Shell, Equinor och Chevron alla dragit sig ur området är OMV det sista stora oljebolaget kvar som hoppas på fyndigheter. Greenpeace, med vänner och allierade i klimatrörelsen mobiliserade för aktion och hundratusentals människor från olika samhällsgrupper tog ställning mot djuphavsborrning efter olja. OMV möttes av budskap från klättrare på fasader, uppslutningar i hamnar och manifestationer utanförOMV:s kontor där människor som ville sätta stopp för deras planer samlats. Efter alla protester blev den sinade oljekällan spiken i kistan för OMV:s sökande efter ny olja i Nya Zeeland.
Fossilbolaget Teck från Kanada backar
Teck Resources, ett kanadensiskt energi- och gruvbolag, drog tillbaka sin ansökan om att få bygga vad som kunde blivit världens största oljesandsgruva. Att skrota planerna på gruvan, som skulle producerat 260 000 fat smutsig oljesandsolja om dagen, är en stor seger för klimatet och för de ursprungsbefolkningssamhällen vars kulturella rättigheter hotades av gruvan. Segern kommer efter en kampanj som letts av Ursprungsbefolkningarnas grupp Land Defenders.
Gruvan var en dålig idé, både affärsmässigt och för klimatet. Teck själva medgav att globala marknader förändras snabbt och att investerare och kunder mer och mer letar efter ramverk som förenar utvinnandet av naturresurser med klimatmässiga faktorer för att få renare produkter.
Equinors oljeborrare lämnar Australbukten
Den norska oljejätten Equinor (tidigare Statoil) har skrotat planerna att borra efter olja i den miljömässigt känsliga Australbukten med motiveringen att “det inte ängre är affärsmässigt gångbart”. Australbukten är en marin skattkista, hem åt en större mångfald liv än det stora barriärrevet och en av de viktigaste fristäderna på jorden för valar. Chevron och BP har tidigare lämnat området och efter åratal av kampanjande från kustsamhällen, ursprungsbefolkning, NGO:s, surfare, fiskeindustrin, turistnäringen och lokala företag har Equinor också lämnat området. Det innebär att motsvarande 800 000 000 ton kol nu stannar i havsbotten.
Oavsett om det är med Rainbow Warrior, luftburna videografer, forskare eller genom att konfrontera företagsledningar så har greenpeaceaktivister, runt om i världen bidragit. Anledningen: olja och valar, eller för den delen olja och hajar, sälar och klimatet går inte ihop.
Så vad knyter dessa tre segrar samman – förutom att vi blivit av med en del olja?
Först av allt: människor. Fantastiska berättelser om hur människor och samhällen, beslutna att ställa några av de största och mest inflytelserika bolagen i världen till svars. Vi befinner oss i ett nödläge för klimatet och med vår framtid på spel visar detta att människor kommer att gå från ord till handling när regeringar och näringsliv inte gör det.
Sen har vi ett annat perspektiv. Dessa tre exempel visar att oljeindustrins glansdagar går mot sitt slut. Det märks att de är skakade, inte minst när vi ser hur deras PR-firmor arbetar övertid för att rädda det anseende som räddas kan. De gömmer sig bakom framtidsvisioner men försöker mjölka ur det sista ur sina förlegade verksamheter. Denna typ av bolag är orsaken till klimatkrisen, men visar inte att de är beredda att byta spår snabbt nog. De dåliga nyheterna för Treck, Equinor och OMV är tydliga tecken på att förändring kommer, vare sig de vill eller inte. Det finns helt enkelt ingen plats för oljebolag i vår framtid.
Vi vet det och de vet det.