Är Sverige i en energikris? Är svenskt skogsbruk hotat, och har Tidöpartierna verkligen satsat på att återställa våtmarker?
Att veta vad som är sant och falskt bland de regeringsbildande partiernas utspel är inte alltid helt enkelt.
Här går vi igenom sex klimatfrågor där Tidöpartierna vilseleder väljarna.
Tidöpartierna har fått utstå kraftig kritik för att bland annat ha lagt ned miljödepartementet, gett skatterabatt på köp av fossila bränslen och meddelat att miljöbudgeten ska minska med 60 procent under mandatperioden. Trots det hävdar Tidöpartierna att klimatkrisen tas på allvar, men de politiska satsningar som aviserats kring exempelvis våtmarker och utflyttade trålgränser förstoras till att verka bättre än vad de egentligen är.
Vissa påståenden har även upprepats otaliga gånger i syfte att folk till slut ska tro att det som påstås är sant.
Här är sex exempel på klimatrelaterade utspel där Tidöpartierna vilseleder väljarna.
1. ”Sverige är i en energikris”
Gång på gång har det upprepats att utan ny kärnkraft klarar Sverige inte av klimatomställningen. I samband med detta har de tidigare regeringspartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, målats upp som ansvariga för att fyra kärnkraftsreaktorer har tagits ur drift mellan åren 2016 och 2020 och att det är anledningen till de stigande elpriserna.
Tidöpartierna har även pekat ut Socialdemokraterna och Miljöpartiet som ansvariga för att oljeverket i Karlshamn har tagits i drift under vissa perioder – ibland mitt i sommaren. Detta menar Tidöpartierna beror på att Sverige befinner sig i en energikris och därmed har tvingats använda smutsig, klimatskadlig energi. Argumentet har använts frekvent i både debatter och sociala medier.
Genom att ständigt upprepa att klimatkrisen är en energikris, att Sverige befinner sig i en energikris på grund av nedlagd kärnkraft och att lösningen på både det ena och det andra stavas ny kärnkraft, har Tidöpartierna vilselett väljarna och förminskat klimatdebatten.
Ny kärnkraft kommer inte att lösa alla de utmaningar som finns kopplade till klimatkrisen, som det ibland kan låta som. Tvärtom, kärnkraft är en distraktion från de verkliga lösningar som vi behöver. Dessutom har Sverige inte någon energikris. Tittar vi enbart på elproduktionen i Sverige så har den ökat sedan kärnkraftreaktorerna, av huvudsakligen marknadsmässiga skäl, togs ur drift. Det beror på utbyggnad av andra energikällor, främst vindkraft. Vindkraftens utbyggnad har gjort att Sverige har ökat exporten av energi och således haft ett överskott av energi. Sverige har alltså producerat mer el än vi behöver, sett över hela året. Endast under extremt korta perioder har Sverige haft underskott av el. Faktum är att elexporten från Sverige slog rekord under 2022 och Sverige var också det land i Europa som exporterade mest el av alla.
Eftersom Sverige är en del av den europeiska elmarknaden har vi påverkats av hur marknaden har sett ut på kontinenten. Exempelvis har hela EU, i synnerhet länder som Tyskland och Polen, kraftigt påverkats av importförbudet av rysk olja och stigande priser på fossilgas. Även den torra och varma sommaren 2022 gjorde att stora delar av fransk kärnkraft stod still. När priset på el stiger på kontinenten, stiger det även i Sverige.
När oljeverket i Karlshamn har tagits i drift mitt i sommaren har det inte berott på ett inhemskt behov av el, utan snarare berott på marknadsmässiga skäl som hänger ihop med att Sverige är en del av den europeiska elmarknaden. Oljeverket ägs av det tyska bolaget Uniper som har startat sin produktion när de har kunnat tjäna pengar på det. När priserna har varit som högst på kontinenten, har oljeverket tagits i drift för att kunna erbjuda energi till ett konkurrenskraftigt pris – vilket ägarna tjänar pengar på.
2. ”Svenskt skogsbruk är hotat”
Oavsett vad miljöorganisationer, forskare eller myndigheter än säger om miljötillståndet i skogen, håller Tidöpartierna hårt i sin linje. Det är skogsbruket som är hotat, menar de. Ofta sägs det även att äganderätten är hotad.
Statsminister Ulf Kristersson (M) har till exempel kritiserat att skogsägare, enligt honom, ”inte [får] bruka sin skog om de inte har koll på varenda enskild bofink”. Vidare har Jessica Rosencrantz, Moderaternas tidigare klimatpolitiska talesperson, inte varit ensam om att påstå att tillståndet i svenska skogar är bra. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) är även kritisk till att skydda mer skog, vilket går stick i stäv med internationella överenskommelser om att uppnå 30 procent skydd av natur till 2030.
När Naturvårdsverket redovisar hur utvecklingen ser ut för Sveriges 16 miljömål så misslyckas vi med nästan alla, medan målet ”Levande skogar” till och med går åt fel håll. EU noterar att våra skogsekosystem har sämst bevarandestatus i hela unionen. Enligt Artdatabanken framgår det även att av Sveriges 999 hotade skogsarter påverkas 394 direkt negativt av svenskt kalhyggesbruk, som är den fullständigt dominerande metoden. Det stämmer inte överens Tidöpartiernas bild av svenskt skogsbruk, som de menar är hållbart.
Vad som verkligen är hotat är alltså den biologiska mångfalden och Sveriges möjligheter att nå såväl nationella som internationella klimat- och miljömål. Dessvärre fortsätter myterna om svenskt skogsbruk att kommuniceras av Tidöpartierna, som även har agerat bromskloss i flera viktiga EU-förslag och målat upp en felaktig bild av svenskt skogsbruk under Sveriges tid som ordförandeland i EU.
3. ”Vi flyttar ut trålgränsen”
En av de miljöfrågor som Tidöpartierna har stoltserat med är att trålgränsen ska flyttas ut till 12 sjömil för att rädda Östersjöns fiskebestånd. I själva verket är det inget nytt eller eget förslag det handlar om.
Det var den tidigare regeringen som gav Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att flytta ut trålgränsen från dagens 3-4 sjömil till 12 sjömil i ett antal begränsade områden. Detta görs under ett tillfälligt forskningsprojekt som pågår till 2027. Det är denna pågående och begränsade utflyttning som Tidöpartierna syftar på när de säger att trålgränsen ska flyttas ut – för något annat förslag finns ännu inte.
För att inte Östersjöns sill och strömming ska kollapsa likt torsken, behöver riksdagen och inte minst Tidöpartierna fatta verkliga beslut om trålförbud som inte bara är knutna till begränsade områden och tillfälliga forskningsprojekt. En rapport från Naturskyddsföreningen visar dessutom att det fiskas med trål även på de platser där det är förbjudet. 90 procent av fångsterna innanför Östersjöns trålgräns skedde med just bottentrål under 2021.
4. ”Att pausa vattenkraften vore oansvarigt”
När Tidöpartierna i höstas beslutade att pausa miljöomprövningen av vattenkraften, framfördes det som nödvändigt för att trygga energiproduktionen. Att inte pausa miljöomprövningen hade varit oansvarigt, menade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L).
Argumentationen är både bristfällig och vilseledande. Miljöomprövningen skulle ske enligt en nationell plan som tar hänsyn till effektiv elproduktion, och endast påverka energiproduktionen på marginalen. Detta beror på att det finns två olika sorters vattenkraftverk i Sverige – de småskaliga och de storskaliga. Vad gäller de större vattenkraftverken, som står för den absoluta majoriteten av vattenkraftens elproduktion, fanns undantag i miljöomprövningen för att inte inverka på deras energiproduktion. Kraven på de storskaliga vattenkraftverkens miljöanpassning var helt enkelt lägre.
Samma undantag fanns dock inte för de mindre, 1700 småskaliga vattenkraftverken i Sverige. De är inte avgörande för den nationella energiproduktionen eftersom de enbart står för två procent av den totala andelen från vattenkraft, som i sig står för omkring 40 procent av elproduktionen i Sverige. Vidare skulle dessa två procent inte gå förlorade samtidigt över en natt, eftersom vattenkraften var tänkt att omprövas i olika etapper under en längre tidsperiod på 20 år. Enligt myndigheten Svenska kraftnät skulle det handla om en produktionsförlust på mindre än en halv procent per år om miljöomprövningen genomförts.
Pausningen av vattenkraftens miljöomprövning var alltså inte nödvändig för att säkra energiproduktionen. Tvärtom är miljöprövningen nödvändig för att stärka den biologiska mångfalden och leva upp till EU:s krav i det så kallade vattendirektivet som handlar om att en god miljö ska uppnås i sjöar och vattendrag. Den skulle bland annat ge vattenkraftverken moderna miljövillkor med fiskepassager som gör att fiskar kan vandra längs med åar och vattendrag, vilket endast finns vid var tionde vattenkraftverk i dag.
5. ”Vi satsar på att återställa våtmarker”
När Tidöpartierna pressas kring klimatpolitiken, återkommer de gärna till att de satsar på att återställa våtmarker.
Tidöpartierna har avsatt 200 miljoner kronor per år till våtmarksprojekt. Även om det rör sig om ett permanent stöd, är det i själva verket en minskning jämfört med tidigare summor. 2021 låg stödet på 350 miljoner kronor och 2022 låg det på 325 miljoner kronor. För 2023 avsatte den tidigare regeringen 100 miljoner, vilket tillsammans med Tidöpartiernas satsning på 200 miljoner kronor totalt uppgår till 300 miljoner kronor. Från och med 2024 blir stödet 200 miljoner kronor per år.
Stödet minskar alltså från 2021 års nivåer på 350 miljoner kronor, till 200 miljoner kronor från 2024. Vad pengarna kommer att användas till går även det att kritisera, eftersom de inte är öronmärkta för dränerade torvmarker som släpper ut allra mest växthusgaser till atmosfären om de inte återställs.
Tidöpartiernas satsning på att återställa våtmarker är alltså inte så stor som de vill få det att låta som. Större satsningar behövs.
6. ”Vi tar klimatkrisen på allvar”
Med undantag för Sverigedemokraterna har de regeringsbildande partierna vid upprepade tillfällen hävdat att de tar klimatkrisen på allvar. Sverigedemokraterna har å sin sida fortsatt ifrågasätta klimatkrisen.
Tittar vi på hur regeringen hittills har agerat i miljö- och klimatfrågor visar intentionerna något annat. Sveriges utsläpp beräknas öka de kommande åren. Miljöbudgeten ska mer än halveras, arbetet med att bekämpa invasiva arter pausas helt och hållet, skatten på bensin och diesel ska sänkas, och såväl näringslivet som miljörörelsen har krävt bättre dialog och långsiktiga spelregler. Miljödepartementet har lagts ned och miljö- och klimatfrågorna har underställts energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) – oaktat hur mycket regeringen än vill få det att låta som att miljödepartementet snarare har slagits ihop med näringsdepartementet och bildat ett nytt ”superdepartement”. De systemomställningar som krävs med fokus på minskad resursanvändning, snarare än mer av allt, lyser med sin frånvaro i regeringens politik.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har även snedvridit budskapet från den senaste IPCC-rapporten och menar att rapporten pekar ut kärnkraften som nödvändig för omställningen. I rapporten står det svart på vitt att vindkraft och solenergi är de kraftslag som är överlägset mest kostnadseffektiva, medan kärnkraften väntas stå för en väldigt liten andel och till en hög kostnad.
Dessutom är miljörörelsen med ett par undantag bortvald till regeringens klimatmöte 16 juni, som ska handla om den klimatpolitiska handlingsplanen som regeringen enligt klimatlagen ska presentera under 2023. Istället prioriteras näringslivet, som statsminister Ulf Kristersson (M) kallar för den nya miljörörelsen. Det riskerar att urholka möjligheterna till en rättvis omställning.
Om Tidöpartierna ska leva upp till sitt ord om att de tar klimatkrisen på allvar behöver de gå från ord till handling. Lyssna till vetenskapen och många av de företag som vill se rättvisa och långsiktiga spelregler för omställningen.
Kräv att världens ledare agerar mot klimatkrisen. Forskningen är tydlig – vi måste sluta investera i det som förstör vår planet. Gör din röst hörd och kräv en politik för framtiden!