“In the psychology of human behavior, denialism is a person’s choice to deny reality as a way to avoid a psychologically uncomfortable truth”

När jag först blev engagerad i miljöfrågor i början på 1990-talet fanns det inte någon klimatförändring. 

Eller, rättare sagt, den fanns såklart i den fysiska verkligheten. Koldioxidhalterna i atmosfären var redan höga på grund av ett hundraårigt beroende av fossila bränslen. Den fanns också i forskarnas verklighet. De som studerade meteorologi, atmosfärsvetenskap och geofysik slog larm redan i början på 1960-talet om risken för en global upphettning på grund av de ökande utsläppen av koldioxid. Klimatförändringarna fanns också hos miljöorganisationerna. 1990 publicerade Greenpeace en 500 sidor lång bok med titeln  “Global Warming” som sammanställde den forskning som beskrev och modellerade uppvärmningen som primärt orsakats av vår förbränning av fossila bränslen.

Men den globala uppvärmningen fanns inte hos beslutsfattarna. Inte hos regeringar som ignorerade formella framställningar från sina egna vetenskapsmän. Och inte hos industrin, eller rättare sagt, den fanns inte hos industrin i den verklighet som de erkände offentligt.

Sanningen var för obekväm. Att acceptera den skulle innebära ett akut behov att i grunden förändra den fossilbaserade ekonomin som hela den dominerande maktstrukturen och tillväxten var byggd på.

Nu 30 år senare ser jag samma fenomen utspela sig igen. Men nu gäller det biobränsle. En snabbt växande mängd vetenskaplig forskning varnar om att biomassa från skogen inte kan ersätta fossilt bränsle i någon betydelsefull omfattning utan att orsaka katastrofala konsekvenser för både klimatet och den biologiska mångfalden.  

Och precis som för 30 år sedan, ser jag hur beslutsfattare och den etablerade industrin ignorerar vetenskapens varningar, eller än värre, går i försvarsställning och lanserar grundlösa motangrepp.

Sveriges nationella klimatarbete är inriktat mot “fossilfrihet”. En tanke som går ut på att man ska ersätta det importerade fossila bränslet med träbränsle. Stora summor avsätts i statsbudgeten, lagar och regelverk skrivs om för att uppmuntra och till och med tvinga industrin att bränna mer skog. Gigantiska investeringar (till stor del finansierade av offentliga pengar) planeras i nya massiva raffinaderier för biobränsle. Skogsbolagen ser en enorm ny marknad och nya rikedomar framför sig, och frenetiskt försöker de nu att undanröja alla hinder för en utökad avverkning av skog. 

Man vill inte erkänna den obekväma sanningen; att man inte kan ersätta förbränning av olja med förbränning av skog och bibehålla dagens ekonomiska fantasier om fortsatt oändlig tillväxt genom fortsatt hysterisk konsumtion. Att strategin fortsätta på detta spår inte är förenlig med vår långsiktiga överlevnad på planeten. Man vill inte, eftersom det skulle betyda en för stor förlust av makt och inkomster för våra stora industrier. Lättare då att stänga ögonen, ignorera och försöka förlöjliga de som ifrågasätter. 

Igår, den 11 februari, fick EU-kommissionens chef, USA:s president och ledarna för flera asiatiska länder ta emot ett brev från 500 internationella forskare som vädjar till dem att stoppa subventionerna och stöden för biobränsle (särskilt skogsbaserade biobränslen) eftersom dess användning leder till en “ökning av koldioxidutsläppen” och “skapar en “koldioxidskuld” som ökar över tid i takt med att fler träd avverkas för att fortsätta användningen av bioenergi” Forskarna klargör att “En mängd studier har visat att denna förbränning av trä kommer öka uppvärmningen under decennier till århundraden. Detta är sant även när trä ersätter kol, olja eller naturgas”. 

Nu återstår det att se om våra beslutsfattare väljer att göra som deras föregångare och ignorera den obekväma sanningen tills det blir försent, eller om de har tillräckligt med mod och ärlighet att erkänna den fysiska verkligheten som den är.