För ganska exakt 50 år sedan samlades världens ledare på FNs första internationella konferens om människans miljö, även kallad Stockholmskonferensen 1972. Den 2-3 juni i år samlas återigen ledare från hela världen i Stockholm för att uppmärksamma 50-årsjubiléet av världens första miljö- och klimatkonferens. De ska prata om tillståndet för klimatet och miljön under temat “En hälsosam planet för allas välstånd – Vårt ansvar, vår möjlighet”.
Redan för 50 år sedan väcktes en global medvetenhet om vilken miljökris vi försatt planeten i. Radioaktiv strålning, föroreningar och massförstörelse av ekosystem är några exempel på vad man började se redan då.
Människors oro nådde ända upp till FN:s generalförsamling och man insåg att det fanns ett stort behov av ett internationellt samarbete i miljöfrågor. På initiativ av den svenska delegationen sammankallades den första FN-konferensen om mänsklig miljö.
Only one earth
Den 5-16 juni 1972 möttes 114 globala ledare under parollen “Only one Earth” i Stockholm för att komma överens om grunderna för framtidens miljöarbete. Under konferensen etablerades grundläggande värderingar i det internationella miljöarbetet bland annat ett embryo till det som senare blev våra nationella miljömål, däribland målet “Levande Skogar”. Det viktigaste dokumentet från Stockholms miljökonferens var den så kallade Stockholmsdeklarationen, med syfte att inspirera och vägleda världens folk i bevarandet och förbättringen av den mänskliga miljön.
Konferensen sågs som ikonisk inom den moderna miljörörelsen och väckte ett stort folkligt intresse och medborgardeltagande. Förutom globala ledare reste även aktivister från hela världen till Sverige och samlades, i en för miljörörelsen aldrig tidigare skådad, global enighet och mångfald.
Idag, 50 år senare
Den 2-3 juni 2022 samlas återigen ledare från hela världen i Stockholm för att fira 50-årsjubiléet av världens första miljö- och klimatkonferens och för att prata om klimatet under temat “En hälsosam planet för allas välstånd – Vårt ansvar, vår möjlighet”. När Sveriges huvudstad nu sätts på kartan önskar man att det vore något att kunna stoltsera med.
Men vad har egentligen hänt under dessa 50 år? Tyvärr inte så mycket vi kan vara stolta över.
Vi fortsätter överexploatera naturen och nu med ännu högre intensitet. I Sverige har vi de senaste 33 år avverkat en femtedel av all vår skog och sedan 2015 har avverknings intensiteten till och med ökat. Vi har 60% mindre naturskog och vi förstör marken genom markberedning. Tunga maskiner trycker ihop jorden och gör den syrefattig och nya träd och växter kan inte tränga igenom med sina rötter.
På 50 år har vi uppnått ett skydd på 4% av den produktiva skogsmarken. Enligt forskarna behöver minst 30% av våra ekosystem skyddas, ett mål som även EU enats om att nå till 2030. Om vi fortsätter i den här takten har vi uppnått det målet om 375 år.
Det är tid vi inte har.
Utsläppen fortsätter också att fylla atmosfären med koldioxid, trots att effekterna av klimatförändringarna varit kända länge. Om de biogena utsläppen räknas in så släppte vi, inom Sveriges gränser, år 2020 ut mer koldioxid till atmosfären än 1990.
I Stockholmsdeklarationen från 1972 kan man läsa följande:
“En punkt har nåtts i historien då vi måste forma våra handlingar över hela världen med en mer försiktig omsorg om deras miljökonsekvenser. Genom okunnighet eller likgiltighet kan vi göra massiv och oåterkallelig skada på den jordiska miljön som vårt liv och vårt välbefinnande är beroende av.”
Redan för 50 år sedan visste vi alltså att våra handlingar kunde skapa oåterkallelig skada på vår miljö – Så varför har det inte hänt mer sen dess?
