Politiker och lobbyister vilseleder om orsakerna till jordbrukarnas lönsamhetsproblem

Jordbrukare över hela världen kämpar. De globala, industrialiserade livsmedelssystemen har tvingat många gårdar, särskilt mindre sådana, i konkurs. Men när politiker och de stora jordbrukslobbyisterna säger att detta beror på miljölagstiftningen vilseleder de inte bara jordbrukarna, de riskerar även deras överlevnad.

Europa är den plats där protesterna från jordbrukarna är som störst just nu, men missnöjet är mer globalt än så. I februari sköt polisen i norra Indien tårgas för att hindra tusentals protesterade jordbrukare att marschera mot Delhi för att krävda minimipriser på skördar. Orsakerna till jordbrukarnas förtvivlan kan variera från land till land, men ofta pekar de som demonstrerar, och mer specifikt de stora lobbyorganisationer som leder protesterna, på miljöskyddsbestämmelser.

Jordbrukare står inför en verklig kris

Jordbrukarnas ilska är berättigad och vi delar denna ilska. På bara 15 år har EU förlorat nästan 40 procent av sina jordbrukare, nästan uteslutande är det små och medelstora jordbrukare, som antingen har gått i konkurs eller köpts upp av sina allt större konkurrenter.

Problemet, och den verkliga orsaken till enskilda jordbrukares utsatta position, är hur det industriella jordbruket, och i vidare bemärkelse det globala livsmedelssystemet, är organiserat. Det är ett system som med subventioner belönar skadliga jordbruksmetoder som skadar människors hälsa, underblåser klimatkrisen, förstör naturen och driver på ojämlikheten genom att utesluta småbrukare. Jordbrukarna är utlämnade till stora företag i livsmedelskedjan som med monopolliknande makt sätter låga priser på jordbrukarnas produkter samtidigt som de pressar jordbrukarna från andra hållet genom att höja priset på insatsvaror som hybridutsäde, bekämpningsmedel, gödningsmedel och djurläkemedel.

Spekulation och “frihandelsavtal” förvärrar

De exploaterande frihandelsavtal som många regeringar driver på för, till exempel EU:s Mercosur-avtal, ökar trycket ytterligare och befäster ett system som ökar de stora företagens vinster och makt på bekostnad av arbetstagare, samhällen, familjejordbruk och miljön, särskilt i det globala syd. Ohejdad spekulation gör inkomsterna osäkra för jordbrukare men skapar desto mer profit i städernas finanscentrum. Veckan efter Rysslands invasion av Ukraina var exempelvis 54 procent av alla framtidskontrakt för vete rent spekulativa, helt utan koppling till näringen, vilket triggade en global inflationsspiral.

Som den svagaste länken i det kolossala maskineri som producerar vår mat har jordbrukarna all rätt att vara oroliga. 69 procent av Sveriges lantbrukare anser att lönsamheten är dålig eller mycket dålig i den senaste rapporten om lantbrukets lönsamhet, en ökning med 15 procent på ett halvår. I den senaste lantbruksbarometern framgår att skulderna inom svenskt lantbruk ökat till 366 miljarder kronor. Räntekostnaderna hösten 2023 är dubblerade jämfört med 2022. Faktum är att samtliga stöd till jordbruket 2023 bara uppgick till  ungefär hälften av vad ränteavdragen för bostadsägare i Stockholm kostar statskassan. Det är inte miljökraven som ökat senaste halvåret, det är räntekostnaderna.

I LRF:s rapport om kostnaderna för den gröna omställningen på 80-85 miljarder, framgår att de största kostnaderna handlar om att hantera effekterna av för lite eller för mycket vatten, en situation som kommer bli värre om miljökraven sänks. Det mesta av de andra kostnaderna handlar om elektrifiering och andra miljöinvesteringar som är investeringar som betalar sig på sikt, och som hade varit nödvändiga oavsett regelverk för de jordbrukare som strävar efter långsiktig lönsamhet. Dessutom blåser de upp de beräknade kostnaderna med en beräknad ränta på 15 procent! Varför satsar LRF mer på att skapa uppgivenhet och rädsla inför en grön omställning istället för att stötta sina medlemmar i den? I verkligheten innebär kraven för bättre skydd av biologisk mångfald och miljö små summor jämfört med vad banker, finanspolitik, handelsavtal som gynnar handelsjättar med monopolställning kostar jordbrukarna. Vi borde inte ha politik som skyddar globala monopolföretag. Samhället behöver försvara de mindre lantbrukarna, de som sysslar med kombinationsbruk som gynnar både bygden och Sverige.

Jordbrukare plågas av klimatkrisens effekter

Vårt ekonomiska system har utlöst en kris för klimatet och den biologiska mångfalden och de globala livsmedelssystemen är idag den främsta orsaken till förlusten av biologisk mångfald. Vid sidan av konflikter, ekonomiska spekulativa chocker och orättvisor är extrema väderförhållanden (och därmed sammanhängande störningar i jordbruksproduktionen) de främsta orsakerna till hungern i världen. Detta kommer bara att förvärras i takt med att klimatkrisen intensifieras. 

Som lök på laxen blir jordbrukarna förrådda av lobbygrupper och politiker som säger sig företräda dem.

De politiker som värnar om jordbrukare borde välkomna åtgärder för att förbättra de ekosystemtjänster som jordbrukarna till stor del är beroende av. Men istället har vissa politiker och de stora jordbruksföretagen lagt en oerhörd energi på att göra naturskydd och klimatpolitik till syndabocken för problem som har helt andra orsaker. I Europa har särskilt högerextrema och konservativa partier försökt att instrumentalisera jordbrukarnas missnöje och peka finger åt miljölagstiftningen. Detta har exempelvis lett till att Frankrike har delvis dragit tillbaka sina planer för utfasning av bekämpningsmedel, att EU har sänkt målen för jordbruket i sina klimatplaner till 2040 och helt har skrotat sina planerna för att reducera användningen av bekämpningsmedel.

Men att skicka budskapet till arga jordbrukare om att det är de gröna reglerna som bär skulden för de svårigheter de har, samtidigt som man stödjer ett system som bara fungerar för en liten andel av de gigantiska marknadsaktörerna, är inget annat än ett svek.

Även i andra delar av världen är det konservativa regeringar vars politik formas av jordbruksföretagens lobbygrupper som saboterar utvecklingen. I Aotearoa (Nya Zeeland) planerar till exempel den nyvalda regeringen att avskaffa många miljöbestämmelser för att tillmötesgå de stora mejeriföretagen, vilket kommer försätta de ekologiska jordbrukarna i en mycket sämre situation. Det finns inga bestämmelser som håller de största förorenarna ansvariga för de enorma föroreningar och den miljöförstöring de orsakar, och det finns inte tillräckligt med incitament eller belöningar för att kompensera jordbrukarna för att de inför hållbara metoder.

Det behövs en ny jordbrukspolitik

Många politiker globalt, och även här i Sverige, fortsätter att driva politik som främst gynnar de största jordbruksföretagen och sprider en bild av att ”jordbruk bara kan bedrivas på sätt som går ut över naturen. Men denna bild är inte sann, och de flesta förstår nog att lösningen egentligen är att jobba mer med naturen. Men för att jordbrukare ska kunna göra det krävs rätt politik och incitament som tar oss mot ett hållbart matsystem. Jordbrukare måste uppmuntras och belönas för att de producerar livsmedel på ett sätt som fungerar med naturen, och för att de även planerar för kommande generationer. Så vår  uppmaning till Sveriges lantbrukare är, låt er inte luras av de organisationer, och de bolag och banker som är de som pressar dina marginaler. Samarbeta med era kunder, folket, miljörörelsen och låt oss tillsammans återta makten över våra livsmedel. Låt oss tillsammans bryta ned de marknadsmekanismer som förstör er och vår ekonomi, klimat och biologisk mångfald.

Daniel Zetterström och Marco Contiero, båda medarbetare på Greenpeace som oförtröttligt jobbar för ett hållbart matsystem som gynnar naturen, folkhälsan och de jordbrukare som faktiskt utför arbetet.