Någon vecka innan jul klubbade regeringen igenom Sveriges nya jordbrukspolitik för åren 2023-2027. Den utgör en del av EUs jordbrukspolitik (CAP) som revideras var sjunde år. Nya planen bedöms av experter “ha en negativ effekt på klimat och biologisk mångfald”.
Dagarna innan regeringen fattade beslut om nya jordbrukspolitiken lade Jordbruksverket fram sin slutliga miljökonsekvensbeskrivning av den föreslagna jordbrukspolitiken, i vilken man bland annat kan läsa att:
Det finns en tydlig risk för att den strategiska planens åtgärder sammantaget har fortsatt övervägande negativa och betydande effekter på klimatet jämfört med läget idag […] det finns en tydlig risk för att den strategiska planens åtgärder sammantaget inte bryter den negativa trenden för biologisk mångfald i jordbrukslandskapet […] de fortsatta miljöeffekterna av planen är negativa.
Landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S) har upprepat framhållit den Svenska jordbrukspolitikens goda klimathänsyn och även hur den nya planen kommer leverera en ökad miljönytta. Detta har med den nya planen visat sig vara allt annat än sant. Klimat, miljö, biologisk mångfald och inte att förglömma småskaliga lantbrukare, som arbetar för och inte emot naturen, får återigen stryka på foten till förmån för storskaliga jordbruksindustrin.
Fattade beslut utan att ta del av miljöbedömningen
Samtidigt säger Sätherberg att hon aldrig hann läsa jordbruksverkets miljökonsekvensbeskrivning innan hon klubbade igenom nya jordbrukspolitiken. Sveriges jordbrukspolitik ska, förutom att leva upp till EUs mål om minskad klimatpåverkan och ökad biologisk mångfald till 2030, även verka i enlighet med de svenska miljömålen, som exempelvis begränsad klimatpåverkan och ett rikt odlingslandskap. Trots detta visar rapporten hur det svenska jordbruket har fortsatt stora negativa effekter på klimatet och även fortsatt bidrar till förlorad biologisk mångfald i jordbrukslandskapet. Vidare kan man läsa i miljöbedömningen om hur den nya jordbrukspolitiken löper en stor risk att inte lyckas hindra jordbrukets negativa påverkan på mark, sjöar, floder och grundvatten och sålunda även bryter mot reglerna i Vattendirektivets åtgärdsprogram.
Nya jordbrukspolitiken skulle kommit redan för två år sedan, men blev ständigt försenad. När den nu är i hamn kan man förutom ovan nämnda exempel även läsa hur den budgeterat för ett tapp på ytterligare 45 000 hektar jordbruksmark (jämfört med 2020), detta trots uttalade behov av att utöka det svenska jordbruket för att minska industriella metoder och öka självförsörjningen av livsmedel.
Missad chans för ett hållbart och framtidssäkert jordbruk
En ny jordbrukspolitik skulle kunna användas som språngbräda för att ställa om från ett ohållbart samhälle till ett framtidssäkert. En metod i denna ekvation är att lagra in kol i jordbruksmark, vilket både minskar halten växthusgaser i atmosfären och bidrar till en mer levande jord. Men medan EU-kommissionen förespråkar denna åtgärd, är det inget som återspeglas i regeringens jordbrukspolitik, som tvärtemot slopat stödet för vallersättning i slättbygd. Vall är den gröda som tar upp och lagrar mest kol, och ökad vallodling innebär även ett minskat behov av importerat kraftfoder såsom soja. Borttagning av stöd för vallodling riskerar att slå hårt mot småskaliga bönder som använder sig av naturfrämjande metoder.
En annan enorm miss är hur regeringen valt att inte budgetera för ökat stöd för produktion av proteingrödor. I en tid då animaliekonsumtionens påverkan på miljö och klimat är allmänt känt hade man kunnat anta att regeringen skulle insett sveriges enorma potential för utökad odling av baljväxter och gått på EU-kommissionens rekommendation att satsa på proteingrödor i jordbruket. Men icke.
Ställ om problemet till att bli en del av lösningen
Jordbruket är en av de största faktorerna bakom utsläpp av växthusgaser, förlorad biologisk mångfald och övergödning av vattendrag, sjöar och hav. Men som tidigare nämnts behöver det inte vara så. Ett regenerativt jordbruk där man tillämpar metoder som gynnar snarare än utarmar livet i och ovan jorden har potentialen att inte bara bidra till ökad balans i ekosystemen, det skulle även kunna gynna landsbygden i stort (läs här hur). Att regeringen i en tid av klimatnödläge, med skenande artdöd och förlorad matjord ändå väljer bort chansen att låta jordbruket bli en del av lösningen istället för fortsatt en del av problemet, är en djup besvikelse.
Läs mer om beslutet på regeringens hemsida.
