Industriella jordbrukskoncerner tillåts definiera omställningen vid COP28

Om du inte har följt hur det pratats om livsmedel och jordbruk under COP28 kanske du inte vet att årets klimattoppmöte omnämnts som det första ”Mat-COP”, alltså det första som ger fokus åt matsystemens stora klimatpåverkan.

Trots att världens matsystem står för en tredjedel av de globala utsläppen av växthusgaser får det långt ifrån en tredjedel av uppmärksamheten inom klimatpolitiken. Så det är bra att livsmedelsrelaterade utsläpp äntligen är i fokus vid de årliga klimatförhandlingarna, för det krävs kraftfulla klimatåtgärder även inom matsystemen samtidigt som alla fossila bränslen snabbt fasas ut.

Matsystemens klimatpåverkan och metanets betydelse

57 procent av de globala växthusgasutsläppen från jordbruksproduktionen orsakas av djuruppfödning. Animalieproduktionen (kött och mejeri) står också för ungefär en tredjedel av de globala metanutsläppen, en extremt kraftfull växthusgas som värmer klimatet omkring 80 gånger mer än koldioxid sett över en 20-årsperiod. Eftersom det kraftfulla metanet efter ganska kort tid i atmosfären omvandlas till mestadels koldioxid, kan vi genom att snabbt minska metanutsläpp bromsa uppvärmningen och faktiskt ha en chans att hålla temperaturökningen under Parisavtalets 1,5-2 grader. Detta fråntar inte behovet av att kraftigt minska koldioxidutsläppen, men genom att reducera metanutsläppen kan vi undvika att den globala temperaturen stiger till farliga nivåer med stora konsekvenser för människor och natur.

De stora globala kött- och mejeriföretagen som är ansvariga för den största delen av jordbrukets metanutsläpp borde alltså känna att det hettar till nu på ett klimattoppmöte med matfokus. Men så har det alltså inte blivit. Istället har de själva fått ta plats på scenen för att berätta varför de ska tillåtas att fortsätta med sin klimatskadliga verksamhet.

Hur de globala jordbruksföretagen agerar på COP

Möten likt FN:s klimatförhandlingar infiltreras alltmer av företagsintressen som presenterar högtflygande planer och klimatinitiativ vid sidomöten till själva förhandlingarna. Planer och initiativ som oftast är är fulla av greenwashing. Denna trend motiveras av så kallad ”multistakeholderism”, en strategi för politiskt beslutsfattande som tillåter företag att delta i beslutsprocesser kring hur verksamheter ska regleras – även när direkta intressekonflikter uppstår mellan klimatåtgärder och företagsvinster. Tanken är att alla som har ett “intresse” i en fråga eller ett problem bör vara med och ta fram lösningen på detta. Men, i praktiken leder detta till att de lösningar som kommer fram oundvikligen begränsas till marknadsvänliga och frivilliga initiativ, snarare än robusta åtgärder som inbegriper statlig reglering och lagstiftning. Oftast ger de även ytterligare fördelar till de redan stora jordbruksföretagen, på bekostnad av de mer småskaliga

Det har tidigare dokumenterats hur olje- och gasindustrin har använt denna taktik genom att infiltrera klimatmöten och i slutändan försöka styra det globala samfundet bort från meningsfulla åtgärder för att fasa ut fossila bränslen. De globala jordbruksföretagen, som har en överlägsen makt inom dagens matsystem, använder nu exakt samma taktik. PÅ COP 28 gör nu dessa gigantiska jordbruksföretag allt de kan för att styra narrativet om hur omställningen av matsystemen ska se ut. De multinationella livsmedelsföretagen skapar stora evenemang, sponsrar utställningspaviljonger och arbetar även i nära samarbete med COP28-ordförandeskapets officiella agenda för matsystem.

De lösningar som de jättelika jordbruksföretagen förespråkar fokuserar främst på att öka inbindningen av kol genom vad de kallar ”regenerativt jordbruk” och genom att förbättra innovationstakten inom jordbruksindustrin för ökad effektivitet. Ingen av dessa metoder skulle kräva en minskning av produktionsnivåerna, och ingen av dem ifrågasätter den bristfälliga modellen med ett industriellt jordbruk som är ett misslyckande för vårt globala matsystem. Observera att det som dessa globala jordbruksföretag kallar regenerativt jordbruk framförallt är Greenwashing och absolut inte syftar på samma sak som det normalt gör här i den svenska kontexten.

Detta ”Mat-COP” sätter ett viktigt fokus på kopplingen mellan livsmedelsproduktion och klimatet. Men det är orimligt att de som orsakar de största utsläppen i livsmedelssektorn får styra hur samtalet om matsystemet förs. Några av de närvarande företagen aktiva på klimattoppmötet ingår i ett kluster av 15 kött- och mejeriföretag som tillsammans uppskattas släppa ut lika mycket metan som Ryssland, Kanada, Australien och Tyskland tillsammans.

Även om omställningen av matsystemet inte är en del av förhandlingarna i år, är det allvarligt att nästan allt utrymme om hur framtidens matsystem ska se ut ges till de globala industriella jordbruksföretagen. För att klimatomställningen av denna helt centrala del av våra samhällen ska kunna ske rättvist krävs att minst lika mycket utrymme ges till de som driver småskaliga jordbruksföretag, småskaliga fiskare och ursprungsbefolkningar. Vi kan inte låta dessa industriella jättar fortsätta att dominera diskussionen.

Det som krävs för ett klimatvänligt matsystem

Det faktum att stora jordbruksföretag kontrollerar berättelsen vid COP betyder inte att spelet är över. När de internationella klimatkonferenserna är slut åker politikerna hem, och det är då det verkliga arbetet med framtidens matsystem börjar.

För att ett hållbart och klimatvänligt matsystem ska bli verklighet måste våra beslutsfattare se bortom retoriken från de stora jordbruksjättarna och planera en rättvis omställning som tar hänsyn till livsmedelssystemet som helhet. Regeringar som fattar beslut måste också inkludera organisationer i det civila samhället, konsumentgrupper, ursprungsbefolkningar, forskare och, naturligtvis, jordbrukare, för att staka ut en väg bort från det klimatförstörande industriella jordbruket.

Beslutsfattarna måste genomföra ambitiösa åtgärder och sätta upp specifika mål för olika växthusgaser, t.ex. metan och lustgas. En viktig utgångspunkt är att stoppa expansionen av nya djurfabriker i världen, de djur vi har inom ett hållbart matsystem måste få leva naturligt och ingå i det ekologiska kretsloppet. Där det finns överkonsumtion av kött och mejeriprodukter (främst här i det globala nord), måste det till en kulturell förändring och styrmedel som leder till en mer växtbaserad kost med mindre animaliskt protein. Detta bör gå hand i hand med konkreta planer för en rättvis omställning för alla de jordbrukare som är fångade i dagens produktionssystem som gynnar storskalighet och likriktning snarare än anpassning till den lokala ekologin och social hållbarhet. Genom att subventionerna inom EU ändras för att stödja en omställning till agroekologiska jordbruksmetoder kan vi komma bort från intensiv djuruppfödning på gigantiska fabriksgårdar. Vi behöver en levande landsbygd med fler hållbara gårdar, fler jordbrukare och färre boskap totalt sett – bara så kan vi se till att jordbruket både kan producera den mat vi behöver och göra det på ett sätt som gynnar den biologiska mångfalden och klimatet.

Det är häpnadsväckande att matens öde kontrolleras så djupgående av några få globala företag som det gör idag. Hur vi producerar livsmedel påverkar oss alla, och vi kan inte längre låta lösningar som föreslås bakom stängda dörrar diktera hur vår mat produceras och och vad vi sätter på våra bord.

Sophie Nodzenski är kampanjansvarig för livsmedel och jordbruk på Greenpeace International.