I en debattartikel i Omvärlden i mitten av september, uttryckte Greenpeace hopp om att den nya utrikesministern Ann Linde skulle visa en ambition för att få till ett starkt globalt havsavtal och ett storskaligt skydd av havsmiljön. Det globala havsavtalet kallas ibland för ett Parisavtal för haven. Inte minst hoppades vi på att se ett publikt ställningstagande på den internationella arenan för att sätta tryck på de länder som motarbetar ett starkt havsavtal, först och främst våra nordiska grannar Island och Norge.

Förhandlingarna handlar om ett nytt tilläggsavtal till havsrättskonventionen med syfte att skapa ett nytt system för att skydda biologiskt mångfald på internationellt vatten. Internationellt vatten eller hav utanför nationell jurisdiktion täcker över 40% av vår planet och regleras genom en fragmenterade regelverk, oftast baserade på den industriella sektorn, exempelvis fiske, rederi-  och transportindustrin. Detta resulterar i en snabbt nedåtgående spiral av förstörelse av livet i haven. Om förhandlingarna lyckas, skulle denna förödande spiral vända, bland annat genom att skapa förutsättningar för att etablera ett nätverk av marina reservat som täcker en betydande del av haven. Enligt forskare måste minst 30% av havsytan avsättas i reservat för att möjliggöra att livet i haven överlever.

Tyvärr ser vi inget bevis på att den svenska regeringen agerat. Istället har flera möjligheter missats såsom:

  • Klimattoppmötet i FN i september. Storbritanniens premiärminister annonserar  ett nytt initiativ kallat the Global Ocean Alliance, och bjuder världens regeringar att stödja  en etablering av ett nätverk av reservat på 30% av haven till 2030, och ett starkt havsavtal. Finland, Belgien, Portugal och flertal andra skriver på initiativet. Men Sverige avstår.
  • EU:s  Arktiska Forum 3-4 oktober i Umeå. Ann Linde agerar värd till alla nordiska utrikesministrar (förutom Danmark) samt EU Kommissionen. Internationella åtgärder för att stoppa förstörelsen av livet i arktiska hav diskuteras. EU:s och Finland:s representanter nämner behovet av ett starkt globalt havsavtal, och åberopar behov av etablering av ett nätverk av havsreservat. Ann Linde avstår från att tydliggöra den svenska positionen i detta.
  • Our Oceans Conference  23-25 oktober i Oslo. Norges utrikesminister bjuder världsledare till diskussion för att “identifiera lösningar för ett friskt hav”. Ann Linde avstår från att delta. Istället skickas miljöminister Isabella Lövin som fokuserar på frivilliga åtgärder och finansiellt stöd till fattiga länder.  En tydlig missad möjlighet att slå ett slag för ett grundlig uppstramning av regler för skydd av miljön, som forskarkåren pekar på som viktigt för att stoppa förstörelsen av havsmiljön.

Det är alldeles för många missade möjligheter! Vårt hopp om att Ann Linde ska gå i främst ledet för ett mer proaktivt och positivt stöd för parisavtalet för havet börjar slockna. Men hoppet dör sist. Denna vecka kommer en ny möjlighet: Nordiska rådets ministermöte hålls i Stockholm 29-31 oktober. Miljön och klimatet är på agendan. Nu måste Ann Linde ta tillfället i akt och tydligt uttrycka att Sverige vill ha levande hav och att hon stödjer etableringen av ett storskaligt nätverk av marina reservat, även på internationellt vatten. Sverige behöver också uppmana andra nordiska regeringar att göra samma sak!

Den svenska passiviteten i denna fråga måste brytas. Sverige måste agera nu, annars blir vi medskyldiga till havsdöden. För att citera Martin Luther King: “Det kommer en tid när tystnad blir till svek.”  Skärpning nu Ann Linde!

Parul Sharma

Sverigechef på Greenpeace

 

Dima Litvinov

Senior Campaigner Oceans

Greenpeace Sverige