En ny utvinningsindustri lobbar hårt för att med hjälp av skräckinjagande undervattensrobotar få tillstånd att börja riva upp havsbottnarna i jakt på de mineraler som finns i djuphaven. Industrin har, med hjälp av tjänstemän i en FN-organisation, utnyttjat ett obskyrt rättsligt kryphål i gällande regler kring mineralutvinning i haven som snart kan tvinga fram ett godkännande för denna kontroversiella industri.
Få känner nog till att det pågår ett möte i FN-organisationen ISA, i Kingston på Jamaica. ISA, den Internationella havsbottenmyndigheten, är en självständig organisation inom FN som har till uppgift att reglera gruvverksamhet i internationella vatten. ISA har hittills delat ut ett 30-tal prospekteringstillstånd till företag för att undersöka olika områden och utvärdera möjligheterna till utvinning av mineraler och metaller, men det finns än så länge inga tillstånd för att inleda storskalig gruvdrift i djuphaven. Men mötet i Kingston, som pågår fram till 31 mars, kan leda till att industrin får tillåtelse att släppa lös sina maskiner över havsbottnarna, trots alla risker detta innebär för miljön och livet i haven.
Att detta möte blivit så avgörande beror på att den lilla Stillahavsnationen Nauru under sommaren 2021 utnyttjade en kontroversiell del av regelverket som tvingar ISA och världens regeringar att färdigställa och anta regler för djuphavsgruvdrift inom två år. Det Nauru gjorde var att tillsammans med bolaget Nauru Ocean Resources (ett helägt dotterbolag till det kanadensiska bolaget The Metals Company), lämna in en formell begäran om att få påbörja gruvbrytning i djuphavet enligt punkt 15 i avsnitt 1 i bilagan till avtalet om genomförande av del XI i FN:s havsrättskonvention (UNCLOS). Det avgörande var att det i denna del av avtalet står att om ett medlemsland meddelar ISA att det vill påbörja gruvverksamhet i havet, har organisationen två år på sig att färdigställa och anta regelverk för detta.
ISA:s tidsfrist för detta löper ut i juli i år.
Att tvinga fram en snabbt process när det gäller en så allvarlig fråga som om vi ska öppna upp djuphavens känsliga ekosystem för en helt ny miljöskadlig gruvindustri är givetvis djupt vårdslöst. Nyligen kunde New York times avslöja att företrädare från regeringar som försöker skydda haven från denna destruktiva industri nu anklagar ISA för att ha övergett sin neutralitet och aktivt gynnat de ekonomiska intressen som vill inleda djuphavsgruvdrift. Specifikt ska ordföranden i ISA, Michael Lodge, ha motverkat initiativ från medlemsstater som velat sakta ner processen att godkänna de första ansökningarna om att inleda kommersiell gruvdrift på havsbotten.
Ett unikt tillfälle att hindra en destruktiv verksamhet från att byggas
Om kommersiell gruvdrift på havsbottnarna tillåts att påbörjas och industrin byggs upp kommer det vara långt svårare att rulla tillbaka denna när de negativa konsekvenserna för livsförutsättningarna i havet uppdagas. Det är därför det är så viktigt att världen agerar, innan denna industri etablerar sig.
Tänk dig om vi kunde gå tillbaka i tiden efter andra världskriget och stoppa etableringen av de första oljeborrtornen långt ute till havs. Det hade förhindrat enorm miljöförstöring, otaliga oljespill och med all sannolikhet inneburit att vi befunnit oss i en mindre katastrofal klimatsituation än idag. Det är där vi befinner oss när det gäller djuphavsgruvdrift. Just nu finns ett unikt tillfälle att stoppa ännu en extremt riskabel utvinningsindustri från att skada världshaven på samma sätt som fossilbränsleföretagen har skadat klimatet.
Det är också därför vi är på plats i Kingston med vårt fartyg Arctic Sunrise för att påverka de regeringar som deltar på ISA-mötet. Världens regeringar kan vid förhandlingarna ta tillbaka kontrollen över processen och välja att inte underkasta sig den formella “två-årsregeln” och stå emot de kommersiella intressena som nu försöker tvinga fram ett godkännande för gruvdrift i djuphaven.
Våra hav står nu inför ett nytt hot: Djuphavsgruvdrift. Men nu har vi möjlighet att stoppa industrin innan den börjat. Skriv under för att skydda livet i havet!
Det finns hopp
Flera regeringar har också insett de enorma riskerna med att tillåta gruvdrift i djuphaven. Exempelvis har Frankrike och Tyskland gjort en helomvändning och uttryckt behovet av ett moratorium (tillfälligt stopp) för djuphavsgruvdrift. Vid den senaste förhandlingsrundan i november 2022 motsatte sig Aotearoa/Nya Zeeland, Panama, Spanien och Chile de kommersiella påtryckningarna för att tillåta djuphavsgruvdrift redan 2023, och krävde i stället en paus av försiktighetsskäl. Många stora företag, inklusive Volvo, Scania och Northvolt, har också ställt sig bakom krav på ett moratorium för djuphavsgruvdrift eller distanserat sig från att använda djuphavsmineraler.
Djuphavsgruvdrift kan få förödande och långvariga konsekvenser
Forskare varnar för att all form av gruvbrytning i djuphaven skulle orsaka allvarliga och potentiellt oåterkalleliga skador i djuphaven.
Förlust av biologisk mångfald:
Det har tagit mineraldepåerna i djuphaven miljontals år att bildas och de utgör en viktig livsmiljö för marint liv. Gruvdrift kan förstöra värdefulla livsmiljöer och unikt djurliv som inte går att hitta någon annanstans i haven. Organismer och livsmiljöer i djuphaven är känsliga och växer långsamt, och det är osannolikt att de återhämtar sig från störningar.
Havets näringskedja rubbas:
Strömmar i havet kan sprida de moln av sediment som skapas av gruvdrift på havsbotten. Det kan leda till stora konsekvenser för fiskar och annat liv långt bortom exploateringsområdet, även i grunda vatten såsom sjögräs och tropiska korallrev. De här omfattande störningarna kan påverka hela havets näringskedja.
Störningar i vårt klimatskydd:
Djuphavet tillhandahåller viktiga funktioner för hela planeten, såsom att lagra koldioxid i djuphavssediment. Genom att riva upp havsbotten kan de naturliga processerna som lagrar koldioxid rubbas, vilket riskerar att snabba på klimatförändringarna.
