Det känns svårt att föreställa sig men faktum är att det nästan hände. För bara några årtionden sen dödades hundratusentals valar, vilket innebar att flera arter stod på randen till utrotning. 

På 70-talet hade valfångstindustrin decimerat valpopulationerna så kraftigt att det till exempel endast fanns 450 knölvalar kvar. Att jaga valar för kött, olja eller ben hade skett under lång tid. Men nya harpungevär och större fartyg innebar att jakten blev mer omfattande. 

På den tiden stod många regeringar bakom valjakten och många kände att hoppet för att rädda valarna var ute. Men från den dagen Greenpeace grundades har vår ledstjärna varit att inte ge upp. 

Från små gummibåtar fotade aktivister den våldsamma harpunjakten på valar. Dessa bilder spreds snabbt över världen och exponerade en industri som tidigare hade pågått i det fördolda. Det skapade en global rörelse och ett gigantiskt upprop mot slakten av dessa majestätiska och intelligenta djur. En tio år lång och målmedveten kampanj ledde 1986 till ett förbud mot kommersiell valfångst och idag har bestånden av valar återhämtat sig från gränsen av utrotning.   

Förbudet har dock hotats och underminerats de senaste 35 åren. Med hjälp av kryphål och ursäkter om “vetenskaplig” valfångst har några länder fortsatt att jaga och döda valar. Trots att det vore helt oförsvarligt att häva förbudet, både ur ekonomisk och miljömässig synpunkt, finns det företag som återigen vill göra det lagligt med valjakt på internationellt vatten.

Jakt på stora och långsamma djur har historiskt sett inneburit att deras population drastiskt minskat till kritiska nivåer. Se bara på noshörningarna och elefanterna. Idag behöver världens återstående valar starkare skydd, inte svagare. Vi måste bekämpa hoten mot kritisk hotade arter av valar, delfiner och tumlare snarare än att slösa tid på en ändlös debatt om kommersiell valfångst. Sedan det historiska förbudet mot valfångst 1986 vet vi mycket mer om mänsklighetens skadliga påverkan på haven och dess marina liv. Idag står valarna inför en rad nya hot som klimatförändringar, spöknät, lågfrekventa ljud från fartygstrafik som stör deras kommunikation med varandra. Ett annat hot är de ständigt ökande plastföroreningarna. Till exempel rapporterades det 2019 om en val som hittats med 40 kilo plaststräp i magen. Djuret dog av svält efter det inte kunde äta på grund av maginnehållet. 

Valar hör hemma i haven och är en livsviktig del av dess ekosystem. Våra hav skulle vara fattigare och betydligt mindre livskraftiga utan valarna. Vi kan inte backa när det gäller skyddet av valarna. 

Vi behöver skydda minst 30% av världshaven till år 2030, genom ett globalt havsavtal som ska förhandlas fram under det kommande FN-mötet IGC4 (den internationella konferensen om marin biologisk mångfald i områden utanför nationell jurisdiktion). Syftet med havsavtalet är att  sätta de rättsliga ramarna för att uppnå ett skydd av våra hav. Var med i kampen om valarnas hem och gör din röst hörd för ett starkare havsskydd, skriv under här.