Intervju med Reyes Tirado, senior forskare och expert i lantbruksfrågor och klimatförändringar på Greenpeace Research Laboratories vid universitetet i Exeter (Storbritannien). Reyes leder fältstudier och vetenskapliga analyser, och bidrar till den strategiska utvecklingen av globala och nationella kampanjer. Hennes arbete fokuserar på klimatförändringar och biologisk mångfald, växtekologi, lantbruk och livsmedelssystem.
Enligt FN är endast 33,3 procent av alla forskare kvinnor. De får vanligtvis mindre finansiering än sina manliga kollegor, deras arbete är underrepresenterat i högprofilerade tidningar och de blir ofta förbisedda vid befordringar. Känner du igen någon av dessa utmaningar som kvinnliga forskare världen över står inför?
Ja, vetenskaplig forskning är generellt sett ett arbetsfält med hög konkurrens och kvinnliga forskare möter ofta fler hinder och svårigheter än sina manliga kollegor. En del hinder är på grund av ojämlikhet i hur meriter värderas (det är fortfarande en stark partiskhet), och andra för att familjelivet ofta går ut över våra karriärer. Globalt sett saknar forskningsinstitut fortfarande tillräckliga policies och kompenserande åtgärder för att säkerställa lika villkor för kvinnliga forskare.
Jag har stött på många fall av partiskhet och ojämlik behandling, även om Greenpeace generellt sett har varit en stöttande arbetsplats. En gång på en väldigt mansdominerad konferens för ett stort globalt projekt var jag en del av en rådgivande panel som den enda kvinnliga deltagaren. En dag, när jag gick upp för trapporna bakom en grupp manliga forskare, hörde jag dem prata om hur “direkt” och “orädd” jag var i mina kommentarer. De blev verkliga röda i ansiktet när de såg mig bakom dem, och för mig var det en ovälkommen “komplimang”. Vi ska inte underskatta det extra modet som krävs för att vara en kvinnlig representant i ojämlika miljöer.
Vad skulle du säga till unga kvinnor som överväger att arbeta inom ett liknande område som du – vetenskap, forskning?
Fokusera på det som gör dig nyfiken och det som du tycker om att göra, och ta väldigt lätt på vad andra kan säga. Stäng öronen, öppna ögonen och följ ditt mål med djärv beslutsamhet. Det är också en genväg till ett tillfredsställande liv. Dock finns det ett stort men: det kan vara väldigt utmattande. Ta dig tid att vila och samla krafter från dina nära relationer. Att vara fokuserad och att ha kul: det är ett bra recept för mig.
Hur brådskande är det för oss att bromsa klimat- och naturkrisen?
Det finns inte längre några ord som kan beskriva hur brådskande det är. Vi måste se den hårda sanningen i vitögat: Nu, alltså verkligen nu, i detta ögonblick, måste vi växla upp. Om vi inte drastiskt minskar koldioxidutsläppen under det kommande årtiondet finns det en hög risk att vår framtid på planeten är osäker.
Vad är det största och enklaste som vi kan göra för att bromsa kollapsen av jordens klimat och biologiska mångfald?
Att stoppa skogsskövling och skydda världens skogar och andra ekosystem – samtidigt som urfolks och lokalbefolkningars rättigheter respekteras – är viktiga möjligheter med tydliga, stora fördelar för den biologiska mångfalden. Men för att skydda orörd natur måste vi sätta press på de drivkrafter som leder till skogsskövling och förstörelse av ekosystem: expansionen av den industriella köttproduktionen. Det kan göras effektivt genom att konsumera mindre kött och mejeriprodukter, speciellt i höginkomstländer.
Kort sagt: vilka är de tre bästa lösningarna som regeringar världen över måste anta nu för att börja rädda vår planet?
Topp 3 skulle vara: att fasa ut fossila bränslen, minska energiförbrukningen och ställa om till vind- och solenergi, skydda skogar och naturliga ekosystem – och skifta till växtbaserad, ekologisk kost. Men nyckeln till allt detta är finansiering: penningflöden och investeringar ska inte längre gå till de som ödelägger planeten, utan gå till riktiga, rättvisa lösningar, speciellt som stöd till de mer sårbara samhället.
Vad kan vi, folket, göra för att bli en del av lösningen?
För det första måste vi tillsammans säga till våra politiker att det som kommer att forma vår framtid är huruvida vi besvarar naturens och klimatets nödrop. Vi måste mobilisera oss, delta i demonstrationer för att stötta ungdomsrörelser, gå med i lokala grupper som kräver politiskt agerande, stå upp för naturskydd, rösta grönt och hålla kontakten med våra beslutsfattare – även mellan valen. Små, gemensamma handlingar kan göra stor skillnad.
Och var den förändring som du önskar att se i världen. Om du kan, byt till förnybara energikällor, välj tåget istället för flyget och sikta på en hälsosam kost med låg andel kött och mejeriprodukter, rik på ekologiskt odlad växtkost. Klimat- och naturkriserna kommer inte att lösas enbart på grund av individuella handlingar. Men genom individuella handlingar skapar vi nya normer. Och vi skickar en signal till politiker och företagsledare: Vi tar ansvar och förväntar oss att ni också tar ansvar för denna existentiella kris, som vi alla står inför.
Ju mer allmänheten och civilsamhället engagerar sig i klimatlösningar, desto fler chanser har vi att uppnå starkt politiskt agerande. Vi har bokstavligen ingen tid att förlora.
