Frågan många ställer sig: Vad ska JAG göra?

När man arbetar med miljöfrågor, som jag gör, får jag ofta den här frågan. Vad ska JAG göra?

Och å ena sidan kommer miljöorganisationer – inklusive Greenpeace – att svara att bara du gör något för miljön så gör det skillnad. Allt du gör räknas. Å andra sidan kommer du kanske läsa nyheter där skribenter och experter menar att det inte spelar någon som helst roll vad du gör i din vardag eftersom problemen inte kan lösas på individnivå. De kanske menar att individuella åtaganden mest är en distraktion som gör att fokus på de verkliga miljöbovarna tappas. Att problemet snarare ligger i ett “trasigt samhällssystem” som vi är fast i. För visst var det väl så att 70 procent av utsläppen kommer från de 100 största fossilföretagen?

En kompis flickvän, som fick reda på att jag arbetade i miljörörelsen kom fram till mig på en fest nyligen och sa: “Vi har börjat sopsortera!” (samma kvinna sa även “Jag är köttoman och vill ha kött till allt” och flyger frekvent inrikes mellan Uppsala).

Och jag svarade, lite som den här texten lägger ut orden: Jag struntar i om du sopsorterar! Dra ner på köttet, dra ner på flyget, konsumera mindre och rösta på politiker som sätter klimat och miljö före kortsiktig vinst för storföretag!

Hon hummade lite, och rörde sig vidare mot dansgolvet. Jag tror inte hon blev övertygad. Och hon är såklart inte ensam. Flera vänner och familjemedlemmar berättar stolt om hur de sopsorterar, försöker dra ner på rött kött, köper ekologisk mat eller handlar (ännu mer) kläder på second hand. Det känns alltid lite surt att behöva säga: Visst, det är ju toppen…MEN om du verkligen vill påverka miljö och klimat så handlar det mer om att minska din konsumtion totalt, resa hållbart (ja, det betyder tyvärr att inte flyga), organisera dig och påverka genom ett stort antal (som till exempel skolstrejkarna gör). Eller bli aktiv i din egen kommun och kräv att dina lokalpolitiker satsar mer på utbyggd kollektivtrafik och vegetarisk eller vegansk skolmat, och kräv att din regering håller storföretag och fossilindustri ansvariga för sin miljöpåverkan eller helt enkelt förbjuder miljövidrig verksamhet (här kan till exempel miljöorganisationer vara en bra inkörsport och erbjuda verktyg för påverkan).

Efter ett sådant svar möts jag oftast av tystnad. Eller en tung utandning…. Eller ibland lite mer defensivt: “Jag gör iallafall nåt, och det måste ju vara bättre än inget eller hur?” Eller, mer uppgivna: “Även om jag handlar ekologiskt, eller flyger mindre så kommer de flesta skita i det. Så vad spelar det för roll vad jag gör?” Eller det helt uppgivna: “Vem bryr sig? Vi är ändå redan körda”

Jag brukade inte tjata på mina vänner eller familj om miljö- och klimathot eller lösningar för den delen. Men inser samtidigt att som kommunikatör vet jag ju att människor har en tendens att lyssna, och lita mer på, vänner och familj, än journalister, politiker och även miljöorganisationer. Då kan ju det vi säger och de diskussioner vi drar igång eller deltar i faktiskt leda någonstans.

Häromveckan var jag på besök i en kompis föräldrars sommarstuga och vi började prata om elbilar och energi. De menade att “vad är det som är så farligt med dieselbilar, de brukade ju vara miljöklassade? Och det här med batterier till elbilar, det kan ju inte vara bra? Elen kommer ju ändå från kolkraft!” osv. Vi pratade lite sakligt om vinsten av elfordon jämfört med förbränningsmotorer över en kopp kaffe på deras veranda. Och jag tror faktiskt att de lyssnade, hörde nya argument och kanske fick något att tänka på. På vägen ut kom min kompis fram och sa “Bra att nån de lyssnar på tar den diskussionen, annars sitter de bara och håller med varandra om hur orimligt allt är med nya miljökrav och klimatsnack”.

Jag fattar känslan av att inget verkar duga vad du än gör. Men sanningen är att vi behöver både individuella handlingar i vardagen OCH kollektivt agerande. Och vi behöver det nu.

On March 15, high-school and middle-school students in Bangkok came out on strike to support the School Strike 4 Climate global call. Students demand politicians a more ambitious climate policy and to treat the global climate crisis as the emergency it is.

Vissa menar att små individuella livsstilsförändringar kan vara en distraktion och minska fokus på de stora förändringarna som verkligen behöver pushas på högre nivå i form av ambitiösa klimatlagar och policys från politiker och storföretag.

Men jag är övertygad om att det inte handlar om antingen eller. Båda behövs. Individuellt engagemang och kollektivt handlande går hand i hand. Är du inte personligt engagerad för miljön i din vardag, så är chansen liten att du engagerar dig i större miljöfrågor på högre nivå, eller hur?

Sopsortera och ta dig till återvinningsstationen med ditt skräp. OCH minska din onödiga konsumtion generellt, OCH ställ krav på dina favoritföretag. Säg åt Apple att se till att det går laga din iphone, och byta batterier! Säg åt Samsung att återvinna mineralerna från din smartphone! Säg åt dem att anpassa sig till en bättre samhällsmodell, där vi återanvänder och återvinner allt som går!

Cykla till jobbet om du kan. OCH engagera dig i din kommun för att pusha för mer cykelbanor och utökad kollektivtrafik!

Byt dina glödlampor till energisnåla led-lampor. OCH byt till ett elbolag som ENBART levererar förnybar energi!

Ät mindre kött. OCH engagera dig i dina barns skola, eller farmors ålderdomshem, och pusha för fler vegetariska och veganska måltider och dagar på skolmenyn eller inom äldrevården (min mormors syster som är 89 år blev vegan för några år sen sen, så tro inte att det är lönlöst att erbjuda den generationen).

Plantera träd och avsätt en del av din gräsmatta till att få växa fritt för att ge bin och humlor en fristad. OCH kräv att regeringen skyddar de få riktiga gammelskogarna vi har kvar i det här landet undan avverkning från stora skogsbolag.

Det är helt riktigt att vi behöver systemförändringar för att tackla klimatkrisen, och den pågående massutrotningen av djurliv på jorden. Det handlar om överlevnad, vår, och ja, våra barns och deras barns.

Vi behöver se en förändring FRÅN samhällets syn och tro på att “ en fri marknad skapar lycka och ekonomisk tillväxt åt alla i all oändlighet” eller att “den som har mest prylar när vi dör vinner” TILL “en hållbar cirkulär ekonomi som sker inom miljöns och planetens gränser” och till att “lycka och välmående är relaterat till våra relationer och upplevelser, inte onödig kortsiktig konsumtion”

JA, vi behöver engagera oss tillsammans med andra för att driva igenom de stora förändringar vi behöver. Tillsammans blir vi alltid starkare.

Det finns ett ordspråk som säger något i stil med: Vill du färdas fort, gå ensam. Vill du färdas långt, gå tillsammans. Och eftersom vi behöver förändring fort, och vi behöver förändring långsiktigt behöver vi färdas både själva och tillsammans.

Vi kan också röra oss framåt och få andra med oss genom att sprida positiva exempel och erfarenheter, skapa och sprida lösningar tillsammans som formar det nya “normala”, och arbeta för en miljö med förebilder och belöningssystem som gör positiva beteenden värda att efterlikna.

För att få till detta “systemskifte” (ja, jag inser att ordet är ett otydligt buzzword för de allra flesta) behövs det att samhället inser att det är mycket som krävs och att vi måste börja nånstans. Och detta nånstans kan börja hos var och en av oss.

Barents Sea, Norway 21 July, 2017 – Climate activists Lucy Lawless and Joanna Sustento protest the Norwegian government for opening up for new oil drilling in the Arctic.

Nej, vad du gör i din vardag kommer förmodligen inte få en direkt enorm påverkan på världens miljöproblem. Att använda en matkasse du redan har i din ägo eller att säga åt din lokala ICA-handlare att du vill kunna köpa (ekologisk) frukt som inte är dubbelt inplastad kommer inte stoppa produktionen av engångsplast, som sedan hamnar i våra hav och innebär ett enormt miljöproblem, iallafall inte i den omfattning som krävs.
MEN det kan göra en skillnad för de som handlar i just din affär, i din by eller stad och i din kommunen. Och för varje plastartikel i sig som inte hamnar i havet är du potentiellt med och räddar liv i havet.

Små handlingar i vardagen har potentialen att ändra människors perspektiv och beteenden, uppmärksamma problem och uppmuntra fler att agera som förebilder och på så sätt känna sig som en del av lösningen snarare än en del av problemet.

Små personliga handlingar kan väcka andra ur sin slummer, skapa hopp och engagemang. När fler agerar, hur liten handling det än rör sig om, rör vi oss framåt, och påverkar framtiden.

Rosa Park och Greta Thunberg var och är båda vanliga människor som gjorde och fortfarande gör otroliga saker, och som en konsekvens av det förändrade, och fortfarande förändrar, världen, som skapar det nya normala. Ett normala som alldeles nyligen verkade otänkbart. Innan de tog ett första steg framåt. Satte sig på bussen, eller framför Sveriges riksdag.

Varje steg du tar kommer givetvis inte resultera i en medborgarrättsrörelse eller stoppa en oljerigg på sin väg att borra efter ny olja. Men det kan kanske få någon vid middagsbordet, gymmet eller frisören (eller var du nu väljer att ta snacket) att ändra åsikt, och kanske även beteende.

Mod innebär olika saker för olika människor. Modiga handlingar sker ofta på gränsen till där du börjar känna dig obekväm. Där det börjar skava. Där du säger ifrån till en kollega som drar ett sexistiskt skämt, eller säger åt någon främling som kastar skräp på badplatsen, tar snacket med din klimatskeptiske svärfar eller ställer dig bredvid en skolstrejkande student utanför riksdagen.

Ditt mod är ditt mod. Mitt mod är mitt mod. Och de flestas mod är olika. Och i slutändan mycket värt för planeten.

Greenpeace volunteers distribute seed trees to people on the street as to celebrate International Day of Forests in Jakarta.

Personligt agerande är modigt och kan vara en ovärderlig start på något större. Skambelägg inte människor som gör vad de kan, eller inte gör tillräckligt.

Börja nånstans. Ta snacket. Men sluta inte där.

Vi som är små kan göra något, och är vi många kan vi tvinga de som är stora att ta sitt ansvar och göra mycket.

Försök vara optimistisk, och modig. Gör fler medvetna om att vi behöver förändra vår värld till det bättre. Det kommer innebära att ändra tankesätt, beteenden och livssituation.

Så försök ändra det lilla och försöka påverka det riktigt stora, och allting däremellan. Det du gör behövs.

Daniel Bengtsson, kommunikationschef för Greenpeace Norden

Stöd oss

Vill du vara med och skapa en bättre värld för nuvarande och kommande generationer? Bli månadsgivare idag.

Engagera dig