Den 8 september 2022 stoppade aktivister från Greenpeace ett skepp från det statligt ägda bolaget Gasum att levera fossilgas från Ryssland till Sverige vid terminalen Nynäshamn. I oktober förra året genomfördes en rättegång mot aktivisterna som blockerat skeppet och idag överklagar aktivisterna tingsrättens dom till Högsta domstolen. 

– Kriget i Ukraina väcker starka känslor och det finns ett starkt stöd för aktioner som sker för att stoppa de ryska pågående krigsbrotten. Jag anser att aktionen bör kunna omfattas av nödvärnsrätten. Det måste finnas ett lagligt utrymme att agera mot även finansieringen av allvarliga krigsbrott även om det enbart innebär att pengaflödet enbart försenas eller hindras tillfälligt, säger Tomas Fridh, advokat på Fridh Advokatbyrå i Göteborg och försvarare för Greenpeace-aktivisterna efter tingsrättens dom.

Finland förbjuder gasimport

Samtidigt som överklagan inlämnas till domstolen är ytterligare ett LNG-skepp på väg från Vysotsk i Ryssland till Nynäshamn. Fartyget beräknas anlöpa Nynhäshamn på eftermiddagen den 13 januari. Finland kommer att förbjuda import av rysk gas till följd av en EU-överenskommelse från december om gasmarknaden. Något sådant besked har ännu inte annonserats av Sveriges regering.

Skärmdump från ”Marine Traffic” som visar LNG-skeppet ”Coral Energice” på väg från Vysotsk i Ryssland till Nynäshamn.

Överklagan till högsta domstolen

I tingsrätten dömdes aktivisterna till dagsböter. Nu överklagas domen.

Advokat Tomas Fridh redogör i en inlaga till Högsta domstolen om de två huvudsakliga skälen för överklagan:

“I första hand åberopas nödvärn med hänsyn till att den åtalade gärningen skett i ett försök att hindra eller stävja det ryska anfallskriget i Ukraina som utgör ett sådant pågående brottsligt angrepp som utgör grund för nödvärn.

I andra hand åberopas nödvärn med hänsyn till att den åtalade gärningen utförts i syftet att hindra en leverans av rysk flytande naturgas, LNG, som i sig kan utgöra ett sådant brottsligt angrepp mot personer eller egenskap, i form av finansieringsbrott enligt 6 § Terroristbrottslagen, som kan ligga till grund för nödvärn.

/…/

Försvaret gör gällande att den här aktuella leveransen, mot bakgrund av den bevisning genom expertutlåtandet som åberopats, har en direkt finansiell koppling till den ryska krigskassan, alltså finansieringen av den ryska statens särskilt allvarliga brottlighet i Ukraina och därmed kan utgöra ett brott. Mot bakgrund av de ytterst allvarliga brott som kontinuerligt sker ifrån ryska statens sida i Ukraina måste det pågående brottsliga angreppet anses vara så allvarligt att det föreligger en nödvärnsrätt mot all finansiering av dessa brott.”

Aktivisternas slutanföranden

Vid rättegången den 17 oktober höll de fyra aktivisterna enskilda slutanföranden där de motiverade sitt handlande. Nedan följer kortare utdrag från deras anföranden.

Daniel Zetterström berättar i sitt slutanförande om hur födelsen av hans dotter påverkade hans beslut att agera:

“När hon precis tagit sina första steg, väljer jag därför att stå upp för min moral, för vad våra politiker sagt sig vilja göra. Jag brukar nödvärn för att förhindra ett större brott från att ske och deltar i en fredlig protest som stoppar ännu ett skepp fullastat med fossilgas från Ryssland. Sverige har, sen krigets start, vid denna tidpunkt redan skickat flera hundra miljoner i betalning för ryska fossila bränslen till de invaderande krafterna. Jag kan inte låta detta ske i mitt namn. Vi lever i en demokrati och när våra folkvalda frångår vad de lovat, frångår den absoluta majoritetens vilja, är det medborgarnas rätt att stå upp för vår moraliska övertygelse.  /…/ Jag känner en oerhörd och orättvis tacksamhet för att jag är född i Sverige och att min dotter kunde födas här. Och just på grund av det har jag inte bara rätt, jag har en moralisk skyldighet att stå upp mot denna orättvisa.”

Mari Vaara från Finland förklarar i sitt slutanförande varför aktionen var ett sätt att stå upp för det rätta:

“War and conflict are fuelling the climate crises, and vice versa. When it comes to Russia, it is evident that selling fossil fuels is an important part of funding their war of aggression. Stopping the gas ship was a concrete way of acting for what’s right. Up in the crane I felt that I was in the right place.

For me, it’s a constant balancing between acting for what feels right and living the everyday life. It feels heavy to live in a society where the normal everyday life enhances climate crisis and biodiversity loss. It’s sad, and often difficult not to fall into cynicism.

Now, a year has passed since we climbed the cranes. Since then, the Russian gas profits have only increased, and Russia has gone even further with their aggression, war crimes and spreading terror in Ukraine. Last week we heard that there has been a likely Russian act of sabotage even closer to us: the damage to the gas pipeline between Finland and Estonia.”

Emma Pettersson beskriver i sitt slutanförande hur hon ser sin aktion som en plikt, som mamma och som medmänniska:

“När jag för 16 år sedan blev mamma och höll min son i famnen för första gången så förändrades jag. Vikten av att kämpa för en bättre värld och framtid fick en helt ny innebörd. Glöden jag alltid haft inom mig blev en eld, den där gråa måndagen 2007. För nu gällde det inte längre bara mig själv och min framtid. Och sen dess har jag aktivt ägnat mig åt att ifrågasätta och kämpa mot orättvisor av olika slag. 

Jag förstår att min fredliga protest kan ses som olaglig, men jag ser det inte som ett brott. Jag gjorde min plikt som mamma, medmänniska och jag använde min demokratiska rättighet. För när jag ser att sättet vi i höginkomstländer lever och vårt sjukliga beroende av den fossila industrin faktiskt förstör livet för de som redan är mest utsatta, för de som faktiskt bidragit allra minst till den här krisen vi befinner oss i. Då kan jag helt enkelt inte bara stå vid sidan som en åskådare, då måste jag agera.”

Clara Andree lyfter i sitt slutanförande fram att finansiering av brott mot mänskligheten borde vara det som ska lagföras – inte att stoppa detta:

“Jag hävdar nödvärn. Enda anledningen till att jag klättrade upp i den där kranen och blockerade avlastningen av rysk fossilgas var för att stoppa sådant som tids nog kommer ses som finansiering av brott mot mänskligheten. Att tjäna pengar på sådant som finansierar krigsbrott och som dessutom eldar på klimatförändringarna kan inte beskrivas som någonting annat. Det sker systematiskt och är den allra värsta sidan av vårt samhälle.

Att några få tjänar pengar på och åtnjuter fördelar av något som bidrar till alla andras makabra lidande – det är det brott vi ska lagföra. Att agera fredligt i nödvärn för att stoppa detta, vilket samtidigt belyser de här bristerna i vårt rättssystem – det är min demokratiska rättighet och skyldighet.”